söndag 7 januari 2018

Sköldpaddor hela vägen ner av John Green

Fin med tragisk ungdomsbok!

Handling: Aza Holmes är egentligen inte så intresserad av att ge sig in i jakten på Russell Pickett, den försvunne multimiljardären som jagas av FBI. Men 100 000 dollar i belöning gör att Daisy - hennes bästa, enda och fullständigt orädda vän - har andra planer. "Krossa hjärtan, Holmesy, inte drömmar" är Daisys mantra. 

Tillsammans navigerar de båda det korta avståndet över floden och det avgrundsdjup som skiljer dem från Picketts lyxiga egendom. I det gigantiska huset bor nu bara Picketts söner, Davis och Noah. Davis som Aza kände när de var små. Davis som aldrig kan lita på att någon gillar honom för den han är eller om det är pappas pengar som lockar. Men med Aza kan han vara lugn. Hon bryr sig inte om belöningen och hennes tvångstankar upptar det mesta av hennes tankar. De snurrar i en allt snabbare spiral som inte går att bryta eller styra. Alla bakterier som finns, alla sätt som de kan komma in i kroppen och hur man kan dö av dem. Alla bakterier som finns i en människas saliv, som byter mun vid en kyss ...Till denna berättelse hör också Daisys framgångsrika fanfiction om Chewbacca och en tuatara som kan bli både mycket gammal och mycket, mycket rik.

Uppläsare: Philomène Grandin

Jag har inte läst något av John Green sen tidigare men valde nu att lyssna på den här.

Jag tycker om hur John Green lyckas beskriva Aza, Daisy och Davis. Samtidigt är det rätt tung lyssning eftersom jag dras in i Aza:s fobier och jag förstår omgivningens maktlöshet mot hennes sjukdom. När hon hamnar i sina spiraler vill jag bara skrika åt henne att hoppa ur. Men så enkelt är det ju inte.

Jag tycker om samspelet mellan ungdomarna även om jag inser att det inte blir någon askungesaga av historien. Det är genom Aza vi upplever historien och det gör att det bara är henne man kommer riktigt nära. Och det är inte helt enkelt med någon som mår så dåligt. Det blir en distans eftersom det är så svårt att förstå hennes inre röster när man själv inte alls har dem. Ändå känns det inte påhittat utan som de verkligen finns där.

Den som livar upp historien är helt klart Daisy och här blir Philomène Grandin en mycket bra röst. Jag förundras även över fanfictiondelen som inte ens visste existerade innan jag läste boken Fangirl av Rainbow Rowell. Även Davis del berikar historien och rikedomen han lever i men som inte gör honom det minsta lycklig.

Jag har förstått att flera gillar vissa av hans andra böcker mer än den här. Boken var helt klart godkänd men jag hade nog lite för höga förväntningar från början. Men titeln är underbar.

Betyg 4- av 5.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar