De sju systrarna av Lucinda Riley

Den första boken av sju!

Handling: Maia DAplièse och hennes fem adoptivsystrar samlas i sitt barndomshem Atlantis, ett vackert slott vid Genevasjöns kust, efter att deras adoptivfar, den mystiske miljardären Pa Salt, har gått bort. Underligt nog har han redan begravts till havs, men varje syster tilldelas varsin ledtråd som ska vägleda henne i sökandet efter sitt ursprung. 

Maias ledtråd leder henne till en förfallen herrgård i Rio de Janeiro. Väl där börjar hon lägga samman pusselbitarna

Åttio år tidigare, 1927, under Rios Belle Epoque, planerar Izabela Bonifacios far för hennes giftermål in i aristokratin. Under tiden arbetar arkitekten Heitor da Silva Costa på en kristusstaty som ska kallas Cristo Redentor och behöver resa till Paris för att finna den rätta skulptören som kan färdigställa hans verk. Den äventyrslystna och passionerade Izabela övertalar sin far att låta henne följa med Heitor och hans familj till Europa innan sitt giftermål. Där, i Paul Landowskis studio utanför Paris och på de intima kaféerna i Montparnasse träffar hon den unga och ambitiösa skulptören Laurent Brouilly, och genast vet hon att hennes liv aldrig kommer bli sig likt. 


Den här boken har blivit rätt hyllad av många så jag önskade mig den i julklapp av sambon - och fick den. Som alltid är det lite läskigt att läsa en bok som blivit så hyllad eftersom förväntningarna blir väldigt höga. Höll förväntningarna? I det stora hela var boken ungefär som jag trodde.

Miljön är magiskt på många sätt och jag tycker om hur både Schweiz och Brasilien beskrivs. Maia har vuxit upp i en rik familj och har en trygg uppväxt bakom sig. Det är samma sak med hennes släkting Izabela som också växer upp under rika förhållanden och med kärleksfulla föräldrar. Men på den tiden var situationen helt annorlunda för kvinnor och de lydde under sina föräldrar eller sin make. Izabela slits mellan sin nya kärlek och kärleken till sina föräldrar och göra som de önskar. Som enda barnet så är hon så oerhörd viktig för föräldrarna.

Just sådana här saker kan jag tycka är väldigt jobbigt att läsa om - när man antingen sviker sina närmaste eller sig själv. Och på den tiden var det så otroligt mycket svårare för kvinnorna då de var beroende av sina föräldrar eller make för sin försörjning.

Jag tycker om Maia men tappar henne lite mitt i. Det känns inte som jag kommer henne nära där. Men plötsligt, när slutet närmar sig så dras jag in i boken och Maia och kan inte sluta trots att jag borde sova. Det är då läsningen är som bäst - och det händer inte så ofta längre att jag hamnar där.

Som man kan läsa i handlingstexten finns det fem systrar till. Så frågan är vem då den sjunde systern är som aldrig blev adopterad. Eller vad hände?

Självklart kommer jag att fortsätta läsa den här serien. Nästa skulle ha kopplingar till Norge vilket kan bli lite extra intressant.

Betyg 4 av 5.