Handling: Hösten 1947 vandrar en ensam kvinna i eleganta manskläder genom det krigshärjade London. Under kriget var hon ambulansförare, nu är hennes liv betydligt mindre dramatiskt. Kay har fått se saker som ingen borde behöva se, och liksom för de flesta som tvingades uppleva blitzen är hennes liv för alltid förändrat.
I Nattvakten får vi möta fyra Londonbor, tre kvinnor och en ung man, som alla på olika sätt har drabbats av kriget. Förutom Kay finns här den vackra Helen, som tvingas smyga med sin kärlek, och hennes arbetskamrat Viv, som känner det som om hennes liv håller på att rinna ifrån henne. Och så Vivs bror, den till synes naive Duncan. Skickligt vävs deras levnadsöden samman i en berättelse om hjältemod, förbjuden kärlek och det vardagliga livet som trots allt måste gå vidare.
För ett antal år sen var Sarah Waters böcker rätt omskrivna och jag köpte den här för att se vad jag tyckte. Sen blev den liggandes till i år då jag kämpar på att minska hyllvärmarna. Det var definitivt ingen uppoffring att läsa den här. Men det blev ytterligare en bok om andra världskriget vilket jag inte tänkt mig.
Boken börjar under hösten 1947 där vi får möta fyra huvudkaraktärer i boken. Jag blir genast nyfiken på Kay men hon känns rätt otillgänglig i början. Sakta lär jag känna dem allt mer. Och till skillnad från många andra böcker backar den här i tid. Efter 1947 backar vi till 1944 och därefter till 1941. Så man kommer karaktärerna nära genom att möta dem under andra världskriget då det verkligen så annorlunda ut i London.
Eftersom den utspelar sig i London är det inget fokus alls på allt hemskt som händer i koncentrationslägren utan det handlar om fyra personer som lever på medan ett krig utspelar sig och att sen klara av efterkrigstiden. Fokuset ligger mer i deras olika relationer och utmaningarna de har i sitt liv dels för vilka de bara är och dels av egna val. Jag undrar hur det ska gå för Kay och varför Viv lever som hon gör? Jag förstår hur hon hamnar där men inte varför hon väljer att fortsätta. Helen och Duncan sätter inte samma spår i mig.
Jag blir lite frustrerad för jag vill ju veta mer om dem. Och här slutar den delen redan efter biten om 1947 (efter nästan halva boken). Samtidigt gör ju det boken speciell och jag lär känna dem bättre genom att backa och ser hur de hamnade där de gjort 1947.
Boken får betyget 3,5 av mig. Jag längtade efter att läsa i den men jag tror inte den kommer att hänga kvar så länge i mig som jag hade önskat. Karaktärerna etsade sig inte fast tillräckligt. Kanske för att de var fyra stycken.
Intressant att läsa din recension. Jag har läst flera böcker av Waters och gillat men inte lyckats ta mig igenom den här. Vet inte vad det är men kommer bara en bit sen tar det stopp av någon anledning. Det stör mig lite men nu får det vara känns det som. ;)
SvaraRaderaSå blir det ibland. Jag hade nog lite högre förväntningar på den här boken också. Ibland lyste den till men i slutändan kändes det som att den inte räckte ända fram.
Radera