En handfull vind av Negar Naseh

Om det stormiga Iran och dess påverkar på olika människor!

Handling: På en balkong i Teheran sitter Minou och hennes son Nima och väntar. Det är hösten 1978, hon är gravid och på gatan nedanför har revolutionen tagit fart. Två år senare är Shahen störtad, och i landsflykt i Panama kämpar han för att dölja sin sjukdom för såväl omvärlden som för sina närmaste. Under förberedelserna för sitt sista stora framträdande, en intervju med den brittiske journalisten David Frost, börjar fasaden rämna. Revolutionens dyningar omformar alla som kommer i dess väg.

Ett halvt liv senare i Sverige irrar Minous familj fortfarande i spillrorna av det som varit, det som kunde ha varit och det som blev. När hon en dag får bud om att hennes mamma ligger för döden bestämmer hon sig för att återvända till Iran.

Iran är ett land med en väldigt komplex historia och där folkets förutsättningar varierar stort. Negar Naseh, läkare i Uppsala har försökt ge oss en bild av hur det kan vara. Vi läsare får börja med att följa några personer som befinner sig i Iran 1978 och slutar troligtvis strax före pandemin.

Boken börjar med att vi får följa Minou och hennes son Nima i Teheran. Vi känner oron i staden och upproren som sker samtidigt som Minou oroar sig för sin förlossning. Dessutom är hennes man Hassan i Sverige redan. Men trots all känsla för staden och den omvälvande tiden så lär jag inte känna Minou. Vi får vara med om vad hon ser, hör och säger. Men jag blir inte klok på vad hon är för person. Hon bara är. Så själva gestaltningen brister här. Men kärleken till landet lyser i gengäld starkt.

I boken följer vi även Shahen och hans familj och får en känsla för vad han ville med sin tid i landet. Det är inte helt lätt att följa med här med alla namn och relationer när man inte är så insatt i Irans historia. Men det går inte att undgå att se deras längtan efter sitt land Iran. Och det får mig att söka på nätet och läsa på livet mer och jag gillar när böcker får mig att vilja fördjupa mig.

Det här är en bok som det är svårt att skriva om. Den har många bra saker men den spretar så väldigt mycket. Författaren vill få in så många olika saker att kärnan i boken försvinner. Eller blir för liten. Men den lär mig mer om Iran i alla fall, ett land som tyvärr syns allt för ofta i nyheterna och då inte av positiva skäl. 

Betyget blir en stark trea! Och jag ser fram emot att testa på Negar Nasehs deckare En bondes död som hon skrivit ihop med sin man David Sandström.