Stormberget av Liza Marklund

Tredje delen i serien Stenträsktrilogin!

Handling: Mitt under midsommarfirandet i Stenträsk flyter en kropp upp ur Kallmyren. Man utgår från att det är Wiking Stormbergs drunknade hustru som äntligen har hittas.

Men Wiking vet, av uppenbara skäl, att så inte är fallet.

Och människan i myren visar sig vara en man, och han har inte drunknat. Hans kropp har varit fäst mot myrens botten med en påle genom hjärtat, likt en vampyr.

För Wiking innebär fyndet en svindlade resa bakåt i hans egen familjehistoria. Till slut vet han inte vad som är sanning och vad som är lögn, vem som egentligen är vad eller vem han själv är. 

Det här är en serie som jag betat av ovanligt snabbt. Kanske för att den bara var på tre delar och alla fanns ute. De tre delarna skiljer sig dessutom åt rätt mycket i stil.

I den här boken är Wiking fortfarande sjukskriven när boken börjar och en kropp flyter upp och det misstänks vara hans hustru. Men så är inte fallet. Däremot visar det sig att kroppen trots allt har kopplingar till Wiking. Frågan är hur? Den här boken blir istället en utredning kring brott som hände förr i tiden, innan han ens var född.

Serien har varit lättläst och lättlyssnad och rätt engagerande. Miljön uppe i norr gör att den bryter av en del i känslan. Men det har inte varit en deckarserie som jag valt just för att jag älskar att hänga med ett utredningsteam. Just den delen har jag saknat. Och det har inte varit mycket nutida brott att utreda heller utan både första och sista boken fokuserade på kroppar som hittades för länge sen. Serien har nog mer skapat en speciell stämning än varit en rapp deckarserie. Fokus har varit på så många andra saker.

Betyget blir 3+ av 5.