På andra sidan glädjen av Seré Prince Halverson

En hyllvärmare som äntligen blev läst...

Handling: Ella Beene är ofantligt lycklig. Hon har en man som älskar henne och två styvbarn som avgudar henne. I tre år har barnen inte haft någon annan mor än henne. Allt är perfekt tills Joe dör och efterlämnar ett företag som är svårt skuldsatt. Så dyker barnens mor Paige upp. Hon vill ha tillbaka vårdnaden om barnen, och hennes historia är ganska annorlunda än den som Joe berättat. Ella förstår mer och mer att Joe inte har berättat hela sanningen för henne, men hon tvingas också erkänna att hon har varit naiv och att sann lycka inte kan vara så blind.


Jag köpte den här för några år sen eftersom jag tyckte att den kunde vara intressant. Men sen blev den kvar i hyllan rätt länge. När vi åkte till Öland åkte den med och blev läst som näst sista bok. Så tillslut så...

Jag tycker att boken var bra. Jag har inga direkta saker att klaga på men greps ändå inte helt av den. Kanske för att den blev lite för förutsägbar. Men den var ändå så pass bra att jag läste den under en dag (då vi reste från Öland) så jag hade inte så mycket annat att göra. Och den väckte en del funderingar...

Den tar upp lite olika dilemman som inte är helt enkla. Hur stora rättigheter har en förälder till sina barn? Hur stora rättigheter har en bonusmamma som alltid funnits där? Hur mår barn som rycks upp från sin trygghet och plötsligt ska bo med en okänd förälder? Jag säger inte vad som hände eller inte hände utan frågeställningar som dyker upp medan jag läser.

Jag får även lära mig lite som tidigare var okänt för mig. I flera böcker har jag läst om USA:s läger där japaner sattes under andra världskriget. Men här fick jag lära mig att det även gällde en del italienare. Och med dessa händelser i bakgrunden påverkas fortfarande huvudpersonerna i den här boken.

Så boken var läsvärd men jag kommer snabbt att glömma bort den dessvärre.

Tystnadens gåta av Steve Hamilton

En annorlunda thriller och mycket läsvärd!

Handling: En svår olycka vid åtta års ålder har traumatiserat artonårige Michael så svårt att han inte yppat ett ord sedan dess. Detta har gjort uppväxten svår. I sin strävan att smälta in upptäcker han en oanad talang: han kan öppna i stort sett vilket lås som helst: en dörr, . Det spelar ingen roll om det är en dörr, ett hänglås utan kombination, eller ett fyrahundrakilos kassaskåp han kan öppna dem alla. Det är en oförsonlig talang. En talang som gör unge Michael till ett hett byte för fel sorts människor, och som, vare sig han vill det eller inte, för honom närmare ett liv som kriminell. Till slut tror sig Michael ha funnit en väg att inte bara fly undan sitt nya liv, utan även kunna komma hem till den enda person han någonsin älskat och dessutom finna svaret på sin egen gåta: skälet till att han varit stum under alla dessa år. 


Den här boken fick jag i födelsedagspresent i höstas av Annika. Eftersom jag ville ge den bästa möjliga chans sparade jag den till semestern. Och den var bra!

Som handlingen indikerar är det här inte en vanlig tjuv- och polisroman. Utan fokus ligger på Michael vars otur är att han råkade bli bra på något som kanske inte var helt lämpligt att vara bra på. Några olyckliga omständigheter leder till att han plötsligt befinner sig i kriminella kretsar och inte bara kan ta sig ur.

Jag gillade den här boken och att jag fick följa Michael under ett antal år. Det här har en lite annorlunda infallsvinkel mot många andra böcker i den kriminella världen. Normalt sett gillar jag att se det från "de godas" sida men här fungerar det jättebra att följa Michael. Hans livshistoria är intressant och även hans andra förmåga som tyvärr kommer i skymundan på grund av allt som händer. Den beskriver även rätt tekniskt hur det går till utan att det blir tråkigt.

På framsidan av boken ser man att boken fått bra omdömen. Trots det hade jag inga större förväntningar eftersom jag inte var säker på att genren helt skulle passa. Och just därför tror jag att jag gillade den lite extra mycket. Några som gett den lite sämre betyg på goodreads skriver att de hade allt för höga förväntningar på den eftersom den fått fina priser och nomineringar.

Det vi inte visste var lycka av Agnès Ledig

En sorglig feel-good?

Handling: Julie har sedan länge slutat tro på under. Hon sliter i kassan på stormarknaden och uppfostrar ensam sin lille son Lulu, som är det enda som ger hennes liv mening.

Men en särskilt dyster dag är det en kund som ler mot henne, där hon sitter och kämpar med gråten. Veckan därpå återkommer Paul, som den vänligen mannen heter, och bjuder ut henne på lunch. Julie har dåliga erfarenheter av män och är först skeptisk, men bestämmer sig sedan för att lita på honom och går med på att ses.

Trots att de är så olika och ålderskillnaden stor, finner de genast varandra. Och när Paul föreslår att hon och Lulu ska fly den grå vardagen och följa med honom till hans sommarhus i Bretagne, tackar hon efter viss tvekan ja. Det blir inledningen till en stark vänskap, och för Julie en ny tillvaro. Även Paul och hans son har haft en svår tid, men tillsammans upptäcker de att det även i den djupaste sorg kan finnas känslor av lycka.

Oj, det är inte helt lätt att skriva om den här. Dels funderar jag på beteckningen feel good. Den här har definitivt delar av det. Men när går den från feel good till något annat? Jag kände inte bara välbefinnande när den här var slut som jag ofta annars gör.

Boken är väldigt lättläst. Den får mig att känna både glädje och sorg och jag blir tårögd av vissa scener. Sen finns det delar som är lite för bra för att vara helt trovärdiga. Men det är ju inget ovanligt i den här typen av böcker där det finns en rik välgörare. Och ett väldigt klokt barn trots sin ålder...

Miljöerna är härliga och många samtal mellan dem är mysiga och givande. Det finns en del tänkvärda meningar som kommer.

Trots att jag störde mig lite på vissa delar så läser jag boken snabbt under en dag. Jag älskar att ha semester!

Komma och gå av Taiye Selasi

En berörande släkthistoria i Adichies anda!

Handling: Den framstående kirurgen Kweku Sai avlider i en hjärtattack i sin trädgård i Ghana. Den tragiska händelsen samlar den splittrade familjen som Kweku övergivit många år tidigare efter en förödmjukande rättsprocess. Deras historia - den handlingskraftiga före detta frun, den begåvade äldste sonen, de vackra men gåtfulla tvillingarna och den yngsta systern, nu en ung kvinna - berättas från 1960-tal till nutid och utspelas i USA, Ghana och Nigeria. Återförenade i deras mors nya hem i Ghana avslöjas historien om hur de skiljdes åt, om krossade hjärtan, lögner och brott som begåtts i kärlekens namn. Det är en gripande skildring om en välutbildad, modern och på ytan framgångsrik familj med rötter i den afrikanska kulturen. Familjen, vars medlemmar alla har sina smärtsamma hemligheter att hantera tvingas försöka försonas med sig själva, sitt komplicerade öde och sina förluster från det förflutna - och börja om på nytt.


Om man tycker om Chimamanda Ngozi Adichies böcker så lär man tycka om även den här! Den utspelar sig på lite olika delar i världen och tar upp flera viktiga ämnen. 

Den handlar mycket om hur mycket man formas av sina tidigare upplevelser och även ursprung. Kweku Sai och Fola får fyra barn och svårigheterna föräldrarna utsätts för påverkar deras barn på olika sätt. Eller snarare hur de hanterar sina svårigheter. På samma sätt lider barnen som vuxna av det som de varit med om i sin barndom. På ytan verkar de dock alla lyckade. Det största problemet är att ingen vill prata om det som varit utan alla försöker leva på efter bästa förmåga. Men Kweku Sais död tvingar dem att åter enas och tillslut måste de börja tala med varandra.

Både när jag läste Adichies böcker och den här kände jag att jag togs till de olika platserna. De är båda väldigt duktiga på att ge en känsla för miljön omkring karaktärerna. Ibland blir beskrivningarna mer poetiska men också fyllda av kommatering.

"Senare, mycket senare, när månen har gått upp, när dagen har dött sin praktfulla död i blodröda, blodorangea, blåa och blålila nyanser, en hisnande vacker solnedgång som ingen av dem ser, sätter de sig till bords igen för att äta middag (ris, grönsakssoppa, minus Taiwo som ligger och vilar), och går sedan till sina olika rum med sina smärtor och svaga förhoppningar i släptåg som glider in under de stängda dörrarna."

Det här är Taiye Selasis debutroman och förutom den här har hon även gett ut lite noveller.

Jag hade tänkt att den här skulle bli en del av En världsomsegling men tycker att den utspelar sig lite väl mycket i USA för att platsa. Men det gjorde inte boken mindre läsvärd eftersom hela den afrikanska andan låg över familjen.

Tack Annika för boken, jag är riktigt glad för att jag fick läsa den.

Spåren vi lämnar efter oss av Pernilla Ericson

Spännande och väldigt aktuell!

Handling: En sen natt blir en kvinna överfallen i en park. Kvinnan råkar vara Liv Kaspi, en ung, lovande och vältränad polis, som slår förövaren sönder och samman. Och överfallet är inte det enda i Stockholmsområdet. Söder om innerstan härjar Gröna linjen-männen längs tunnelbanans hållplatser. Kvinnor på väg hem överfalls av maskerade män, de våldtas och misshandlas.

Liv tvingas ta ledigt i väntan på en internutredning. Det är då hon blir kontaktad av en anonym brevskrivare. Breven visar sig komma från en äldre och respektingivande dam vid namn Edith, en förmögen, pensionerad kriminalprofessor som samlar ett specialteam för att lösa fallet med Gröna linjen-männen. I teamet ingår även Aminah, en hacker med stor teknisk kunskap och Rickard, en fixare i den kriminella världen, en man som med lika delar karisma och kontakter kan ordna fram i stort sett vad som helst.

Jakten på Gröna linjen-männen leder till så väl Paris som Los Angeles, och på vägen förstår Liv att Edith har högst personliga motiv för att fånga förövarna. Våldet i överfallen eskalerar och teamet inser att de jobbar mot klockan. Längs med resans gång blir också de jagade medvetna att Ediths team är dem på spåren. Det leder till en brutal uppgörelse, där Liv tvingas använda all sin styrka och skicklighet för att överleva.

Jag jobbar inom IT-branchen och tycker kanske därför att det är lite extra intressant med böcker som berör just IT på något sätt. Även om mitt jobb känns rätt grått i sammanhanget.

Spåren vi lämnar efter oss är spännande och går snabbt att läsa. Jag läste den medan vi åkte till Öland och jag är tacksam för att sambon gillar att köra. Tempot är rappt i boken. Vissa delar är kanske lite mer osannolika än andra men så är det ju ofta i deckare. Gruppen som sätts ihop består av intressanta karaktärer och självklart har alla sina expertiser. Det finns väl vissa delar i dynamiken mellan dem som jag tycker var helt onödig men det gick bra ändå. Jag är heller inte helt förtjust i hur våldsamma själva brotten var men som tur vad blev det inte allt för mycket detaljer. Behållningen för mig var huvudsakligen karaktärerna Liv och Aminah. Jag läser gärna mer om dem.

Själva IT-delen visar allt tydligare hur synliga vi är på nätet. Jag har ju både FB, Instagram och bloggar så vill man så går det att hitta rätt mycket om mig. Men jag hoppas att jag är tillräckligt ointressant för att bara försvinna in i mängden eller bruset... Dessutom skyltar jag allt mindre på både FB och Instagram med vad jag gör.

Men för min del ser jag gärna att det kommer en uppföljare rätt snart.

Semester och semesterläsning!

Vi har varit iväg till Öland en vecka. Den veckan har blivit vår totala slapparvecka då vi kommer bort från alla plikter - både husliga och sociala plikter. En tid då vi faktiskt riktigt umgås som familj. Det är också då vi inte tar med datorerna utan på sin höjd nyttjar mobilerna eller Ipaden (som inte går att surfa på). Istället läser vi böcker! Och gör utflykter, spelar minigolf och badar som vädret vill. 

Vi hyrde för andra året i rad ett hus på Ölands östra kust nästan rakt över från Borgholm. Jag läste sex böcker och läste några sidor i ytterligare en. Men nu har jag en hög som ligger bredvid mig och väntar på att bli omskrivna. 

Vår son läste Svartle och såg till att fixa lite matchande dricka samtidigt. Första boken Brune köpte vi för ett år sen i Borgholm. 

Han läste även ut boken:

Och började på boken:

Sambon läste ut:

Och hann nästan läsa:

...som jag köpt till honom. Jag har i och för sig även köpt Stoner till honom. Men det var nära att han köpte den själv på bokrean. 

Nu är vi hemma igen och jag har städat större delen av huset. Sambon har tvättat, kört iväg sopor och fixat med bilarna (jag köpte en "ny" före semestern så nu ska min gamla avyttras). Sonen satt vid datorn på morgonen och stack sen iväg och lekte med kompisar hela dagen. Han var bara hemma och snabbt åt lite lunch. Så istället har jag sällskap av ljudbok eller sommarprat medan jag pysslar på och röjer.

Tvinga mig av Lee Child

Den tjugonde i serien...

Handling: Reacher kliver av tåget i Mother"s Rest, en hemlighetsfull stad befolkad av vaksamma människor. Han möter en kvinna på perrongen som letar efter sin försvunna detektivpartner, och Reacher bestämmer sig för att hjälpa henne. Snart är de mitt uppe i en desperat färd genom landet och genom de dolda delarna av internet. Sökandet efter sanningen leder dem tillbaka till Mother"s Rest, där Reacher måste möta en mardröm värre än han någonsin hade kunnat föreställa sig.


Uppläsare: Magnus Roosman

Den här påminde om många andra Jack Reacher. Av en slump så springer han på någon som behöver hjälp på något sätt. Och i brist på annat så hjälper han till.

Boken hör till en av de sämre enligt mig. Men jag såg på Goodreads att vissa tyckte att den var en av de bättre. Så det visar att smaken verkligen är delat. Men för min del tror jag det delvis berodde på att jag lyssnade på den. Magnus Roosman kan passa här men det blev för långsamt. Handlingen gick långsamt framåt i långa partier och uppläsningen har många pauser. Hade jag kunnat öka takten i min app hade jag gjort det. Funktionen finns tydligen för Iphone men inte för oss som Android hos Storytel.

Slutet blev desto mer actionfyllt och obehagligt. Så det gjorde att intresset kom igång igen. Jag måste verkligen inte ha en bok med mycket action men när det gäller böckerna om Jack Reacher så vill ha ha ett visst driv.

Slutbetyget blir en mycket svag trea.

Mat och kärlek i Minnesota av J. Ryan Stradal

En mysig bok med lite ovanligt upplägg.

Handling: När Lars Thorvalds fru Cynthia förälskar sig i vinets magi liksom en snygg sommelier lämnas Lars att ensam uppfostra deras lilla dotter, Eva. Lars är fast besluten att föra vidare sin kärlek till matlagning till dottern, och under sina barndomsår kommer Eva att experimentera med allt från heta chilifrukter till ädla tomater. Hennes matintresse och välutvecklade smaklökar tar henne med tiden till de finaste restaurangköken där de mest framstående krögarna tar henne under sina vingar. Det dröjer inte länge förrän Eva är en av kökshimlens starkast lysande stjärnor.


Jag tycker oftast om att laga mat (dock inte att steka halvfabrikat som det kan bli lite av på vardagarna när tiden är knapp). Och i och med att jag har ett matintresse läser jag många av de böcker som har matkopplingar. Den här var inget undantag!

Mat och Kärlek i Minnesota har ett väldigt annorlunda berättargrepp. Huvudpersonen är Eva men i alla kapitel utom ett(?) så får vi följa olika personer i Evas närhet. I några fall har Eva en väldigt central roll i personernas liv men i vissa fall finns hon bara med i periferin. Det gör att det nästan känns som en novellsamling där Eva är den röda tråden under en del av boken.

Helhetskänslan blir dock att det är en bok om Eva. Den har många mysiga partier och jag är hela tiden nyfiken på hur det ska gå. I går kväll låg jag och läste till närmare tolv trots att jag fortfarande jobbar.

Känslan jag fick när jag läst ut boken var nöjdhet men jag kände tyvärr fortfarande att jag ville lära känna Eva bättre och haft lite mer matlagning. Men känslan är väldigt svag och jag tyckte om boken väldigt mycket. Dessutom var det lite spännande med det här sättet att berätta.

Jag såg att boken varit nominerad till Goodreads Choice Award för Fiction vilket visar att den har lite kvaliteter. Eller åtminstone omtyckt av många.

Under Vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson

En bok med djup men som också är lättläst.

Handling: När vi lär känna Emma har hon utarbetad flytt karriärjobbet i Stockholm för att söka lyckan i London där Eric, amerikanen hon blivit handlöst förälskad i, bor. Deras relation blir komplicerad och utvecklas i en helt annan riktning än Emma tänkt sig. Hon lider sig igenom tiden i London och hankar sig fram på tillfälliga jobb. Av en tillfällighet hör hon talas om den tusenåriga pilgrimsleden Camino de Santiago de Compostela i Spanien och får en ingivelse att den är precis vad hon behöver för att reda upp sitt liv. Med en gammal ryggsäck och ett par slitna gymnastikskor ger hon sig iväg på den åttio mil långa vandringen mitt under den spanska högsommaren. 

Att vandra långa sträckor dag efter dag är jobbigare än Emma någonsin kunnat föreställa sig. Under mödosamma dagar till fots genom den spanska landsbygden tvingas hon konfrontera sina mörkaste tankar och minnen från det förflutna. Men hon är inte ensam. Längs vägen möter hon en rad färgstarka personer från olika världsdelar och bakgrund. Flera av dem får stor betydelse för henne på olika plan. Emmas spontana infall utvecklas till en omvälvande resa som får henne att omvärdera sina livsval och allt hon någonsin trott på.

Den här boken utspelar sig på lite olika platser i Europa. Stockholm, lite barndom i södra Sverige, London och sen huvuddelen i Spanien.

Jag tror att många som försöker göra någon form av karriär kan känna igen sig i Emmas situation. I synnerhet när bördan ökar och det bara inte går att erkänna att man inte kan, vill eller orkar längre och sömnen blir allt sämre. Då är det lätt att fly till något som kanske inte alltid är bättre.

Min stora behållning är att läsa om själva vandringen och de människor hon möter längs vägen. De har alla sina sidor och motiv till att vandra. När jag hörde talas o den här pilgrimsleden första gången tyckte jag att folk verkade galna som valde att gå den och att jag aldrig skulle göra något sådant själv. Risken/chansen är fortfarande mikroskopiskt liten att jag skulle gå den men nu har jag större förståelse för att folk väljer att göra det. Det kan säkert vara nyttigt att komma bort från vårt materialistiska samhälle och bara ha tid att tänka och nyttja det som är absolut nödvändigt. Och även fundera över vad för saker som faktiskt gör oss lyckliga. När man lever mitt i ett ekorrhjul så är det lätt att tro att en ny apparat eller ett steg upp i karriären gör oss mer lyckliga. Att verka lyckad är ju inte samma sak som att vara lycklig.

Det här är den första boken i en serie om tre. Den tredje kommer snart ut och jag kommer definitivt att läsa bok nummer två snart.

Bokbloggsjerka 1 - 4 juli

Den här gången handlar Annikas jerka om Sherlock Holmes!

Se frågan och övrigas svar här.

Så här skriver Annika: "Jag är rädd för att jag aldrig har läst böckerna om den ”riktiga” Sherlock Holmes. Detta kan naturligtvis härledas tillbaka till att jag inte läser klassiker, om jag inte tvingas till det förstås.

Däremot har jag sett både Sherlock Holmes, med ovan nämnda Benedict och även den amerikanska varianten som går under namnet Elementary. Mycket sevärda båda två och när jag var i London förra året så missade jag naturligtvis inte att gå förbi den välkända gatan 221B Baker Street.

Det är min relation till Arthur Conan Doyle skapelse. Vilken är din? Har du läst böckerna? Har du någon favorit? Har du sett tv-serien/tv-serierna? Kort sagt, skriv om vad du vill så länge det har med Holmes och/eller Doyle att göra."

Jag har faktiskt läst ett antal Sherlock Holmes-böcker eller novellsamlingar. Och det är nog först på senare år som jag insett att de räknas som klassiker. När jag var i tonåren och började läsa dem så såg jag dem som deckare helt enkelt. Ibland läste jag Kitty och ibland Sherlock Holmes typ. Jag har även läst någon på senare år och det fungerar för mig men det är inget jag längtar efter. Sen tror jag inte att jag haft någon favorit där. Vissa av dem minns jag däremot bättre än andra som Baskervilles hund.

För ganska precis ett år sen läste jag Mattias Boströms bok Från Holmes till Sherlock och först då insåg jag hur riktigt stor Sherlock Holmes varit. Det var även intressant att läsa om Sir Arthur Conan Doyle. Det var nog den stora behållningen för mig gällande den boken.

Jag har säkert sett några äldre filmer förr. Men i nutid har jag sett delar av serierna som Annika nämner - Sherlock Holmes med Benedict och även den amerikanska serien Elementary. Favoriten är serien med Benedict Cumberbatch. Men jag har inte fått ihop det tidsmässigt så det var ett tag sen som jag tittade på serien. Den kräver att man verkligen hänger med och jag har inte haft ork med en sådan serie. Jag har valt CSI och samtidigt spelat på paddan som avkoppling.