Att bevara en hemlighet av Sally Page

En fin berättelse där andras historier blir lindring för hennes egen - eller hur är det egentligen?

Handling: Alla människor bär på en berättelse ... Hon minns inte vad som gjorde att hon började samla på berättelser. Hon vet bara att människor brukar öppna sig för henne. Och berättelserna förvarar hon djupt inom sig själv.

Städerskan Janice vet att det är genom att ta till sig andras historier som man verkligen lär känna dem. Genom de olika personerna hon städar hos allt från änkan Fiona och hennes son Adam till operasångerskan Geordie, den pretentiösa fru YeahYeahYeah och hunden Decius - får Janice en unik inblick i människorna omkring sig.

När Janice börjar städa för Fru B en listig och skarp nittioårig kvinna träffar hon till slut någon som vill höra hennes egen historia. Men Janice är tydlig: hon lyssnar, inget mer. Men bär vi inte alla på något att berätta?

Jag kommer snabbt in i boken och roas över de olika personerna Janice städar hos. Vi får veta lite mer om dem via deras egen-berättade historier vilket gör dem lite mer levande. Men boken tar en vändning när Janice får uppdraget att städa hos den betydligt äldre Fru B. Fru B delar också med sig av en historia. En historia som författaren läst om och nu uppenbarligen vill föra vidare genom den här boken. 

Men jag måste erkänna att när den historien berättas allt mer så vill jag hellre följa de riktiga karaktärerna i boken. Och inte Fru B:s historia om Becky. I synnerhet som Janice själv börjar inse att hon måste förändra sitt liv. När boken börjar är det inte helt lätt att förstå varför hon bara låter åren gå och inte gör några förändringar. Men ibland måste det till en katalysator eller snarare flera. 

Boken är mysig och jag fnissar till lite ibland. Men det finns också en hel del sorg och utnyttjande som gör mig ledsen och frustrerad. Så det är definitivt en bok som väcker känslor hos mig. Men jag tycker också att den tappar lite fart på grund av den längre historien som åtminstone inte fångar mig. 

Betyget blir en fyra åt det svagare hållet just nu. 

Alla djävlar är här av Louise Penny

Den sextonde boken om Kommissarie Gamache!

Handling: Under sin första kväll i Paris samlas familjen Gamache för en familjemiddag med Armands gudfar, miljardären Stephen Horowitz. Men kvällen slutar i tragedi när Stephen blir påkörd av en skåpbil och allvarligt skadad. Armand är övertygad om att det inte är någon olycka, utan ett medvetet mordförsök.

En märklig nyckel som finns i Stephens ägo blir upptakten till en jakt på sanningen som tar Armand, hans fru Reine-Marie och hans före detta kollega, Jean-Guy Beauvoir, från toppen av Eiffeltornet till det franska nationalbibliotekets djupaste gömmor. Och en ohygglig upptäckt i Stephens lägenhet får dem att inse att faran är mycket större, och mer överhängande, än de först trott.

När Armand börjar avslöja hemligheter som hans gudfar hållit dolda i årtionden finner han sig insnärjd i ett nät av lögner som hotar att förgöra allt han håller kärt. För till och med i Ljusets stad finns långa skuggor, och i mörkret gömmer sig djävulen själv.

Normalt sett hoppar jag på en ny bok av Louise Penny direkt när jag får den. Men nu hann den här ligga över 2 månader innan jag tog upp den. Mycket för att den utspelar sig i Paris och inte har med byn Three Pines. Samtidigt förstår jag att med en serie som slår de flesta i antal så blir det en bok här och var som bryter mönstret och får oss att uppskatta Three Pines än mer.

Nu har jag i alla fall varit i Paris en långhelg så jag kan vagt föreställa mig vissa miljöer. Eller i alla fall gissa att jag gör det. Och till skillnad från de flesta av oss i världen som besöker Frankrike är ju inte språket något problem för våra fransktalande kanadensare. 

Själva brotten börjar med att Gamache gudfar Stephen blir påkörd av någon som gör det med flit. Medan Stephen kämpar för sitt liv på sjukhuset försöker Gamache förstå varför. Han tar hjälp av Beauvoir men även hans barn och fru gör allt vad de kan för att stötta i undersökningen. Den franska polisen är inte så nöjda med deras inblandning i undersökning. 

När jag väl börjar med boken går det verkligen undan att läsa den. Men ju mer jag läser desto mer komplex blir historien. Och här har jag ett val, att stanna upp och verkligen försöka förstå del för del, vilka dialoger är sanning och vilka är lögner. Vem är vän och vem är fiende? Och går det att skilja dem åt? Och jag bestämmer mig för att istället bara läsa på och acceptera handlingen och ta den för vad den var. Och det är en spännande bok som jag läste ovanligt snabbt (kanske inte ovanligt snabbt för att vara en Louise Penny-bok). Men efteråt är jag lite kluven. Jag är både nöjd och lite irriterad. Dels för att jag ogillar när historier blir allt för personliga för våra huvudpersoner. Men också för att jag är inte säker på att jag köper alla tvära kast helt. 

Något som var positivt var att vi äntligen fick följa Gamaches son Daniel. Jag tänkte skriva att vi fick lära känna honom bättre men ärligt talat så vet jag inte om jag egentligen gör det. Vi får i alla fall veta lite mer om deras relation. 

Trots att jag var lite orolig för att den utspelade sig i Paris och trots att de blev alldeles för personligt indragna i den här händelsen så får boken betyget 4. Och i nästa bok är kommissarie Gamache tillbaka i Kanada igen. 

Färgglada hyllvärmare 2025

 

Under 2025 deltog jag i hyllvärmarutmaningen #färggladahyllvärmare2025 som @annelie_boktankar anordnade på Instagram. De äldsta har legat åtminstone 10 år. De "yngsta" lyckades precis ligga drygt 12 månader. Jag har läst ännu fler hyllvärmare i år men jag misstänker att flera här hade legat kvar om jag inte haft färgen som gjorde att jag inte hade någon annan att välja på. Men de har alla haft något som gjort att jag inte velat rensa bort dem. Och jag är glad att jag läst dem alla. 

Böckerna fick betygen 3, 3+, 4- och 4. Högst betyg fick Dinosauriens fjädrar, Albatross, Den tysta fågeln och Skilsmässan. 

Den äldsta boken kom ut 1991 - Generation X av Douglas Coupland. 

Böckerna jag läste - en per månad där januari startade med brun och från vilket år de legat och väntat i min hylla. 

Brun: Dinosauriens fjädrar av Sissel-Jo Gazan (2015 eller tidigare)

Grå: Med dig vågar jag allt av Hesselbom & Lihammer (2018)

Grön: Ondskans nätverk av Max Seeck (2022)

Blå: Albatross av Ann Cleeves (2023)

Röd: Död i gryningen av Deon Meyer (2015 eller tidigare)

Orange: Kan innehålla spår av Tommy Roos av Cecilia Klang (2023)

Lila: De sex misstänkta av Vikas Swarup (2015 eller tidigare)

Randig: Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo (2024)

Vit: Generation X av Douglas Coupland (2022)

Gul: Den tysta fågeln av Mohlin & Nyström (2024)

Rosa: Skilsmässan av Moa Herngren (2022)

Jul/vit: En sång för Hedda av Annika Estassy (2022)

En sång för Hedda av Annika Estassy

Andra delen i serien Måneby!

Handling: Mindre än två veckor före jul erbjuds Lina Sundell ett avgångsvederlag av sin chef i stället för den befordran hon hoppats på. I ren ilska tackar hon ja och bokar genast en tangoresa till Buenos Aires. När Linas biologiska pappa, som hon trodde var död, står livs levande framför henne på Kastrup flygplats samtidigt som mamma Hedda bryter handleden uppe i Måneby, bestämmer sig Lina hastigt och lustigt för att åka upp till familjens gästgiveri och hjälpa till med julfirandet. Men också för att avkräva modern sanningen bakom den återuppståndne fadern. Vad hände mellan dem egentligen? Mamma Hedda har å sin sida det inte lätt. Oron över gästgiveriets framtid och all stress inför julen gör henne både trött och förvirrad. Vem ska ta över verksamheten när hon inte längre orkar?

Det har gått över sju år sen som jag läste den första delen i den här serien. Men böckerna är så pass fristående att det inte gör så mycket att det gått så pass lång tid. Och jag tror inte heller att det gör så mycket om man väljer att läsa dem i en annan ordning. 

Tidigare i år läste jag en annan bok av samma författare och jag insåg det när jag började tänka på den boken när jag läste den här. Det var lite samma sits med en mamma som inte är helt enkel att ha att göra med och med tre syskon som är väldigt olika och har olika behov. Så lite av den röda tråden känns igen i böckerna, men miljö och ett antal andra omständigheter skiljer sig åt. Men tankarna går även till boken Tranorna flyger söderut när det handlar om mamma Hedda utifrån perspektivet hur svårt det är att bli gammal och att beroende på andra när det handlar om saker man älskar och vill ha i sitt liv. Trots att man inte klarar av att hantera det själv. Situationen är inte densamma. Men maktlösheten.

Boken växlar mellan Lina, hennes mamma Hedda och även brodern Jesper till viss del. Det tar lite tid innan alla landar i Måneby och det är då boken tar lite mer fart för mig. Det är också då vintern och jul-inslagen blir mer tydliga. Men också konflikterna som råder i familjen. Eller snarare bristen på kommunikation som står för en stor del av konflikterna. Och ja, en hel del egensinnighet. Men juldelarna gör boken allt mer mysig ju mer jag läser vilket gjorde den perfekt att läsa i mitten av december. 

Det var trevligt att återse Måneby efter alla dessa år och jag hoppas verkligen inte det dröjer sju år till innan jag läser del tre - Många lögner små som kom ut 2024. Den här boken berättar lite om hur det har gått för karaktärerna i den förra boken så jag gissar att nästa bok gör detsamma. Och just nu skulle jag uppskatta lite sådana uppdateringar eftersom bok tre verkar handla om några personer som finns i periferin i den här boken och inte familjen i den här boken.

Betyget blir 3+ av 5. 

Pestön av Marie Hermanson

Andra delen i serien om Ellen Gröndal och Nils Gunnarsson!

Handling: Göteborg 1925. Överkonstapel Nils Gunnarsson blir kallad till de laglösa vrakarnas kåkstad. Bland de fallfärdiga barackerna vid ån ligger en död man som vrakarna har bärgat ur vattnet. Den okände mannen leder Gunnarsson på en jakt, först till stadens finare kretsar och senare till den beryktade Pestön. Ön fungerade tidigare som karantänstation, där sjömän hölls isolerade för att inte sprida smitta. Men vad försiggår där nu? Och vem är mannen som hålls fången på ön? För att lösa gåtan får Gunnarsson återigen hjälp av den försigkomna Ellen Grönblad.

Det har hunnit gå över sju år sen jag lyssnade på den första boken i serien - Den stora utställningen. Trots att jag tyckte om den har det inte blivit av att fortsätta med serien. Jag kan inte säga att jag kommer ihåg vare sig Nils eller Ellen särskilt väl. Utan det var mest att den utspelade sig för länge sen och gav en viss känsla för tidens anda och miljön. 

Så här får jag bekanta mig med dem igen. Det känns inte som att den här boken bygger lika mycket på riktiga händelser som den förra. Däremot är miljön inspirerad av en ö som agerade som karantänsstation förr i Göteborgs-trakten. 

Jag är väldigt kluven till boken. Den blir oväntat spännande (nästan för mycket för mig) samtidigt så har jag problem med  karaktärerna. De blir lite platta. Det får mig att undra om fokuset under skrivandet låg mer på själva historien än på våra huvudkaraktärer Ellen och Nils och där de får anpassa sig efter historien. Både i sätt att vara och i deras handlingar. Samtidigt kommer nog handlingen göra att boken ändå inte försvinner helt i periferin. 

Så trots att jag vare sig fastnade för Ellen eller Nils den här gången så kommer jag nog fortsätta med serien framöver. Just för att handlingen istället kompenserade. Men normalt sett så behöver den här typen av serier karaktärer som man verkligen vill fortsätta följa. 

Betyget blir 3,5!

Nådastolen av M W Craven

Sjätte delen i serien Washington Poe

Handling: Av en tillfällighet är kriminalinspektör Washington Poe på plats när liket efter en mördad man hittas på en lantlig kyrkogård i Cumbriatrakten, gömd under en kista i en grav. Kråkor och andra asätare har gett sig på kroppen, och de svarta fåglarna hemsöker Poe i hans mardrömmar.

Fem månader senare påträffas ännu en död man, under andra men inte mindre morbida omständigheter. Offret, Cornelius Green, har bundits vid ett träd, den så kallade Blixteken, och stenats till döds. På hans svårt sargade kropp hittas också en tatuering med en kod som är så besynnerlig att inte ens landets främsta dataexpert, Tilly Bradshaw, vet hur hon ska knäcka den.

Utredningen avslöjar en koppling till Jobs barn, det religiösa samfund som Green varit ledare för och som tycks ha många hemligheter att dölja. När sedan spåren leder vidare till en blodig familjetragedi som inträffade sexton år tidigare tar fallet en helt ny vändning, som samtidigt, längs slingriga stigar, leder Poe tillbaka till den där vintriga kyrkogården där allt tog sin början, till kråkornas makabra fest.

Uppläsare: Niklas Engdahl

Den här serien hör till en av mina absoluta favoriter. Och det beror på kombinationen av kriminalinspektör Washington Poe och dataexperten Tilly Bradshaw. 

Ur vissa perspektiv är den här boken lika bra som de tidigare. Och med det menar jag samspelet och umgänget mellan Poe och Tilly och hur de jobbar ihop. Men själva upplägget känns konstigt där Poe sitter hos en psykolog och pratar om fallet. Han känns ovanligt öppen samtidigt som något känns olycksbådande.

Här känns det också som vi läsare får en känsla av att man borde undersöka vissa saker närmare men som förblir okända för våra poliser. Så är det visserligen ofta i deckare men Craven brukar vara bättre än många andra på att inte göra det så tydligt. 

Jag var lite orolig över att fokus låg på en religiöst samfund som var lite mer sektliknande. Det är oftast inte min grej men det var faktiskt inget jag störde mig det minsta på.

Något jag däremot inte alls gillade var själva slutet. Det blev bara konstigt med avslutningen på psykologsamtalen och det känns nästan som att det var Cravens ursprungsidé till själva boken. Personligen tycker jag att de borde ha tagits bort eller skrivits om på något sätt. 

Bok sju i serien finns i alla fall redan ute vilket känns skönt och tryggt. 

Betyget blir här en slät fyra av fem!

Skilsmässan av Moa Herngren

Andra boken i Perspektivsviten!

Handling: Bea och Niklas lever ett bekvämt liv på Östermalm i Stockholm. Men efter ett bagatellartat gräl försvinner Niklas hemifrån. Bea tror att han när som helst ska komma hem, bara han lugnat ner sig. Men timmarna går och ingen Niklas kommer.

Under dagarna som följer fortsätter han att hålla sig borta. Och ilskan växer hos Bea. Så här beter man sig inte efter ett långt äktenskap. Hon tar de två döttrarna och åker till Niklas familjs sommarställe på Gotland. Bara för att han har en livskris ska det inte gå ut över deras semester.

När det kommer fram att Niklas träffat en annan ställs allt på sin spets. Han är inte intresserad av att försöka lösa krisen, utan han vill skiljas. Hur kan han vara så känslokall och oresonlig efter alla år? Men kommer verkligen skilsmässan som en blixt från klar himmel? Är den som lämnar alltid den onda?

För över fem år sen läste jag första boken i Perspektivsviten, nämligen boken Svärmodern som jag tyckte mycket om. Den har sen följts av den här boken och den sista boken handlar om tre syskon vilken jag inte läst. Det här är också en serie där det är bra att inte veta för mycket om boken om man inte läst den. 

Skilsmässan handlar om paret Bea och Niklas, där Niklas plötsligt sticker iväg och sen vill skilja sig. Bea förstår verkligen ingenting. Vi börjar boken någonstans mitt i och backar sen i tid för att få se hur de hamnat där de är för att sen gå framåt igen. 

Även om det inte är något ovanligt koncept med att spegla relationer ur olika perspektiv så blev det ändå lite speciellt i första boken. Jag tycker att hon verkligen lyckades bra där. I den här boken blev det inte så oväntat. Och jag har vissa problem med Bea redan från början. Men självklart förstår jag också hennes frustration på Niklas och känner med henne under vissa stunder. Jag blir i gengäld också väldigt frustrerad på Niklas och det är inte svårt att förstå varför deras äktenskap är i en sådan obalans. Och ibland är jag mest frustrerad på Niklas mamma av alla personer. Så det växlar en hel del under läsningen. 

Boken väcker många tankar på relationer och det är ett bra betyg på en bok när jag tänker på saker runt boken under stunder då jag inte läser. 

Betyget blir en fyra av fem!

En bit av Bodil av Sara Lövestam

En jakt på ett oväntat förflutet!

Handling: När Nathans sextiosjuåriga mor Bodil plötsligt avlider upptäcker han att hon är tatuerad med en symbol. Nathan har aldrig sett den förut. En dag öppnar han en medaljong som har kommit till hans second hand-butik och hittar samma tecken. Vad fick Bodil att tatuera in det, och vad betyder lappen som är gömd i medaljongen?

Nathans jakt på svaret leder honom till moderns före detta flickvänner, ett sektliknande sällskap, familjehemligheter och en tid innan han själv existerade. Vem var Bodil innan hon blev hans mamma? Svaret kommer att förändra mer än han är beredd på.

Nathan växer upp med en mamma som är förtegen med sitt förflutna. När hon dör får han se att hon har en tatuering, något som hon alltid har varit negativ till. Men åren lunkar på till Nathan plötsligt får in en medaljong med samma symbol som mamma Bodil hade på sin kropp. Vad betyder egentligen symbolen? Nathan blir så pass nyfiken nu att han börjar gräva i sin mamma förflutna. Det blir en jakt på mammans före detta partners, syskon och tidigare boplatser. Något som väcker mer frågor än svar. Nathans lite lugna sömniga liv börjar förändras allt mer.

Jag har läst flera böcker av Sara Lövestam och hon känns verkligen som en trygg författare. Inte för att böckerna är särskilt lika men för att det är kvalitet i språket. Och i den här blir det lite av en spänningsroman av det hela dessutom. 

Det är svårt att inte bli nyfiken på Bodils förflutna och vad som har gjort henne till den mamma som Nathan hade. Sen växlar stämningen i boken under läsningen. Först lite försiktig och där man lär känna huvudkaraktärerna. Sen utforskande för att sen gå mot det obehagliga. Sen låter jag bli att beskriva de sista sextio sidorna för att inte avslöja för mycket. Men det känns lite som ytterligare en genre där. 

Jag fångas ofta av böcker där det finns en gåta med på ett eller annat sätt och det var därför jag blev nyfiken på den här direkt. Jag blev heller inte besviken utan boken får betyget 4 av 5 av mig. Mycket för att jag inte alls visste var den skulle ta vägen. 

Den tysta fågeln av Peter Mohlin & Peter Nyström

Den tredje delen om John Adderley!

Handling: En benbit hittas i ett fågelbo i Grums och väcker stor uppståndelse. Trettio år tidigare försvann tvillingarna Brodin mystiskt från en lekplats i den värmländska bruksorten. Kommer benet från en av pojkarna? Varför dyker det upp nu? På gatan där tvillingarna bodde tar spekulationerna ny fart. När en man som varit borta länge återvänder sprider sig en obehaglig stämning i grannskapet. Något är i görningen.

Före detta FBI-agenten John Adderley - numera polis på länskrim i Karlstad - får den nyöppnade utredningen på sitt bord. Men han är splittrad. Att sköta en mordutredning och samtidigt ta hand om sin nioåriga brorsdotter sätter honom på helt nya prov.

Trots att det var över fyra år sen jag läste/lyssnade på den förra boken så kom jag direkt in i den här. 

Den här boken innehåller ett spännande fall med många tvära vändningar. John har nu dessutom hand om sin brorsdotter men det är ingen idealisk situation med hans ibland långa arbetsdagar. 

Parallellt med att vi får följa John och hans kollegor får vi lära känna ett antal personer i Grums. Det är Torgny och Beatrice vars vuxna son är ute och reser och det är dem vi främst följer. Det är Torgnys syster Sussie och hennes man Halil. Sussie bor i huset som hon och Torgny växte upp i och i grannhuset bor deras dementa granne och hennes förståndshandikappade dotter. Grann-sonen Pål har länge jobbat utomlands men är nu hemma på besök och inser att något måste göras med hans dementa mamma och hans syster. Vilket Sussie inte alls uppskattar som varit god man åt dem. 

Jag tycker att författarna gör ett bra jobb när de beskriver Torgny och hans frus relation. De har varit tillsammans länge men är olika som personer. De känner varandra utan och innan samtidigt som det finns en obalans i relationen. 

När jag läste boken undrade jag verkligen vad som skulle hända med människorna som vi får följa  parallellt med att det hittas en benbit som man misstänker vara från två försvunna barn som varit borta länge. Men barnen verkar inte ha någon direkt koppling till dessa personer mer än att de växte upp i Grums. 

Poliserna är aktiva är och det finns mycket att göra och många tvära kast vilket gör boken intressant. Självklart håller man på John samtidigt som hans framtid är rätt oviss med tanke på hotbilden. 

Betyget blir 4 av 5 och jag tror att jag kan komma ihåg den är lite bättre än många andra deckare tack vare bipersonerna i boken i boken. 

Håll er borta av Iris Lindholm

Andra delen i Ålandsmorden!

Handling: Ålänningen Adam Svärd har slagit igenom som fotograf i New York och återvänder nu hem för att visa upp sina tavlor. Hans tre barndomsvänner reser också till ön, för första gången på 16 år, för att gå på vernissagen. Det hela verkar lyckat tills en bomb sprängs under välkomsttalet, och det får förödande konsekvenser. Men vem ligger bakom attentatet och vad var syftet? Frisören Agnes är med utställningen och får av en händelse reda på nyckeln till mysteriet. Den leder tillbaka till en händelse på Åland en sommar för många år sedan och Agnes försöker nysta ut sanningen samtidigt som hennes privatliv ställs på ända.

Uppläsare: Gunilla Leining

För ett och ett halvt år sen lyssnade jag på första delen i serien. Och inser än en gång att tiden sprungit iväg. Den första delen var kort och eftersom det var den första boken där huvudkaraktärerna ska presenteras så blir själva historien runt dem rätt tunn. Den här boken är lite längre och vi känner frisören Agnes och människorna runt henne. 

I stället får vi i andra boken lära känna ett gammalt kompisgäng som samlas på Åland efter att ha flyttat iväg till lite olika länder eller städer. Anledningen är att en av dem, Adam, ska ha en fotoutställning i Mariehamn efter att tidigare slagit igenom som fotograf i New York. Vår huvudperson Agnes blir inblandad eftersom hon får äran att klippa Adam samma dag som utställningen och hon bestämmer sig dessutom själv för att gå och se på fotografierna med sin pojkvän och kompis m.m. 

Behållningen för mig är helt klart att den utspelar sig på Åland. Jag ser verkligen Mariehamn framför mig när jag lyssnar vilket är mysigt. Historien är engagerande och håller ett snabbt tempo. För mig personligen är huvudpersonen Agnes lite väl snabb och impulsiv men det är ju samtidigt det som skapar det rappa tempot i boken. Hon har också hjärtat på rätt ställe så hon är ändå en sympatisk person. Sen finns det väl några få saker som minskar trovärdigheten men det är ju inte ovanligt i deckare. 

Betyget blir en trea även här men jag tyckte bättre om den här än den första delen.