söndag 30 augusti 2009

Tillbaka till Livet - Alisons historia

En mycket snabbläst men hemsk bok som jag läste under lördagen. Det var svårt att lägga ifrån sig den när man väl börjat.

Handling: När Alison parkerar bilen utanför sitt hem sent en kväll hotar en man henne med kniv och tvingar ut henne på en mardrömslik skräckfärd. De hämtar upp en kamrat till mannen och åker sedan till en öde palts utanför staden.

Där blir Alison våldtagen, knivhuggen och så svårt misshandlad att våldsmännen är övertygade om att hon är död när de lämnar henne.

Men Alison är inte död. Hon inser att hon inte kan ligga kvar på den öde platsen om hon ska överleva. Så börjar hennes kamp. Med avskuren luftstrupe och svåra inre skador släpar Alison sig fram, meter för meter, för att hämta hjälp vid motorvägen...

"Jag kan inte dö nu. Jag måste klara att resa mig upp och hämta hjälp. Det är bara jag som kan svara på alla frågorna, tänkte jag för mig själv. Det fanns inga andra alternativ eller möjligheter. Jag var tvungen att kämpa. Jag var tvungen att överleva."

I Tillbaka till livet berättar Alison sin häpnadsväckande, gripande och otäcka historia för journalisten Marianne Thamm. Vi får också ta del av historien ur andra människors synvinkel. Här berättar bilisten som hjälpte Alison om sina tankar och känslor, vi får möta Alisons föräldrar, Dr Angelov som sydde ihop hennes illa tilltygade kropp och polismannen Melvin Humpel som såg till att gärningsmännen fick sina rättmätiga straff.

Tillbaka till livet lämnar inte någon oberörd. Man gråter av vrede och smärta - men gläds och förundras också över Alisons styrka och förmåga att överleva.

Det som skiljer den här boken från den stora massan av hemska livsöden är att även andra får sin röst hör och det gör historien så mycket mer levande. Dessutom tar den inte abrupt slut när det värsta är över utan man får följa den långa kampen där hon sakta kommer igen men ändå aldrig blir sig helt lik. Helt klart läsvärd!

2 kommentarer:

  1. Jisses, har du redan läst ut den? Men å andra sidan är jag inte ett dugg förvånad :)

    SvaraRadera
  2. Den låter för hemsk för mej!

    SvaraRadera