Bara vara Martha av Ulrika Jonsson

En bok som tar sig efter ett tag...

Handling: När Marthas make Austin plötsligt dör en morgon på en buss är det som om hennes eget liv också stannar upp. Men egentligen har hon stått stilla i fyrtio år, instängd i ett känslokallt äktenskap. Det konstiga är att fastän hindret är borta känner sig Martha fortfarande fångad.

Hennes döttrar är en gåta - den ena taggig och kontrollerande som sin far, den andra känslig och ruvande på en stor hemlighet - och de har svårt att nå varandra. Vänner är sällsynta eftersom Austin inte var intresserad av att ha människor nära. Hur ska en änka kunna hitta sig själv när hon är ensam och osäker på sin plats i tillvaron?

Så dyker Gianni upp, den vänlige mannen som råkade sitta bredvid Austin på bussen när han föll ihop och dog. Och den nyfikna grannen Dorothy vägrar låta henne vara ifred. Dessa två blir viktiga för Marthas återinträde i det verkliga livet och de lär henne livets goda, att unna sig saker och inte bara göra sin plikt. Men för att kunna gå vidare måste hon göra upp med sitt förflutna. Varför har hon fogat sig i alla dessa år och känt att hon står i tacksamhetsskuld till Austin? Sanningen ska fram, även om den kan få förödande konsekvenser för Martha och hennes döttrar.


Det här är som jag förstått det Ulrika Jonssons debutbok. Baksidestexten tilltalade mig en hel del men tyvärr så motsvarade den inte mina förväntningar helt. En bit in i boken undrade jag om den försökte vara allvarlig eller tragikomisk. Martha är så totalt handlingförlamad och klumpig så jag vet knappt var jag ska ta vägen.
Marthas beteende får sin förklaring och boken börjar växa när Martha sakta börjar vakna upp med hjälp av Gianni och grannen Dorothy. När hon dessutom tar tag i relationen med döttrarna blir boken bättre. Men det kommer försent för att ge boken mer än betyg 3 av 5.