Handling: Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!
Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den.
Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.
Jag har läst mycket positivt om den här den motsvarade mer än väl förväntningarna. Till en början ser man bara den sura jobbiga gubben men sakta får man lära känna hans historia som förklarar hans beteende. En historia fylld av allvar och kärlek.
Boken varvas med Ove i nutid, en Ove som plötsligt får en grannfru som ser och förstår. En grannfru som inte tänker tillåta Ove göra det han helst av allt vill genom att få honom att se vad som finns kvar. En nutidshistoria som får mig att både skratta och gråta. Men mest skratta. Nu är jag mest ledsen för att boken är slut (kunde inte sluta läsa).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar