Handling: En gift tvåbarnsmor får veta att hennes man har bedragit henne i flera år med en mycket yngre kvinna. Livet som hon trodde var så stabilt tvärvänder, hon kraschlandar men försöker sedan få tillbaka kontrollen över tillvaron. Hon flyr långt bort från allt det välbekanta och hyr på ren impuls ett fallfärdigt hus på Gotland. Där kastar hon sig in i det praktiska arbete som krävs för att få huset beboeligt och avskärmar sig från människor, tankar och känslor. Det hade kunnat fungera - om det inte varit för de påträngande drömmarna.
Samtidigt har en ung skådespelerska sedan lång tid tillbaka ett förhållande med en äldre, gift man. Livet är en ständig väntan på någon som inte hör av sig, kanske hör av sig eller hör av sig alldeles för sällan. Ändå är han det enda som betyder något. Hon har slutat röra sig framåt och sitter fast i en omöjlig situation. Hon som aldrig skulle bli den andra kvinnan, han som snart skulle lämna sin fru, passionen som var för stark att stå emot. Men han gör aldrig sitt val och hon börjar förstå att det kanske är hon som måste välja, för sin egen skull.
Jag trodde först att historierna hörde ihop, att den äldre gifte mannen i den andra historian var den förste kvinnans äkta man. Men jag insåg efter en stund att det inte var så. Det skulle vara intressant att veta hur Suzanna Dilber tänkte, om det fanns tankar på att det skulle vara samma historia från två håll först.
Spontant faller jag mest för den första historien. Jag kan lättare identifiera mig med Josefin som person och delvis hennes liv. Nu skulle jag nog inte ha flytt till Gotland om jag var i hennes skor men jag hade nog haft liknande reaktioner.
Den andra historien är inte lika intressant för mig samtidigt som den är mer känslofull och vackert skriven. Jag måste däremot erkänna att jag har svårt för allt kursivt i den andra historien. Jag vet att den finns där av en anledning men jag hade föredragit att det framgått i texten istället för hur det visades.
Som helhet är boken definitivt läsvärd trots att jag inte föll helt för den andra historien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar