Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford

En nyttig dos av amerikans-asiatisk historia...

Handling: Seattle, 1986: Henry Lee ansluter sig till en folkmassa utanför Hotel Panama, som en gång var en portal till den japanska stadsdelen. Hotellet har varit stängt i årtionden, men den nya ägaren har gjort ett otroligt fynd hotellets källare - tillhörigheter från japanska familjer, som blivit kvarlämnade då familjerna samlades ihop och skickades till interneringsläger efter angreppet på Pearl Harbor 1941.

Åsynen av de efterlämnade föremålen tar Henry tillbaka till barndomen i 1940-talets Chinatown, under kulmen av andra världskriget. Han växer upp i en värld av förvirring och spänning. Fadern är besatt av kriget i Kina och uppfostrar Henry som en amerikan. På den exklusiva skolan han sätts i, omgiven av vita barn som ignorerar honom, möter han den unga, kvinnliga studenten Keiko Okabe. Mitt i kaoset av utegångsförbud, mörkläggning och FBI-razzior utvecklar Henry och Keiko ett starkt vänskapsband och en oskyldig kärlek som överskrider förfädernas uråldriga fördomar. Efter att Keiko och hennes familj förts bort till interneringslägren lämnas hon och Henry endast med förhoppningen om att kriget kommer att ta slut, och att deras löfte till varandra kommer att kunna hållas.

Idag, ett människoliv senare och med brutna löften bakom sig, börjar Henry leta efter familjen Okabes tillhörigheter i hotellets mörka källare. I hopp om att hitta en förklaring till sin fars handlingar söker han efter något som kan hjälpa honom konfrontera de val han gjort för många år sedan. 

Andra världskrigets skeenden har nog gått få förbi. I Hotellet i hörnet av bitter och ljuv får vi se det genom en kinesisk pojke som träffar en japansk flicka i Seattle. Båda barnen är födda i USA men på grund av deras utseenden och det pågående kriget mot Japan är deras liv allt annat än lätta. Henrys far lever för sitt gamla hemland men vill samtidigt att hans son ska se till att nyttja fördelen med att växa upp i USA utan att förstå att det skapar ett stort avstånd mellan dem. När Henry sen blir vän med Keiko blir livet än mer komplicerat och svårbegripligt.

Jamie Ford tar upp många av de motsättningar som rådde då. I bakgrunden finns rasismen mot de svarta men fokus ligger på de asiatiska invandrare och huvudsakligen de japanska som tidigare immigrerat och rotat sig i USA. Rädslan för spioner och fiender gör att de japanska invånarna behandlas som krigsfångar.

Boken består till stora delar av tillbakablickar till 1940-talet och hur det var där och då. Jag kan riktigt förnimma staden, dofterna, musiken, blickarna, rädslorna och glädjestunderna.

Jag tyckte mycket om boken men för att ge den full poäng så hade jag velat ha mer av Henry i nutid. Även om bokens budskap handlade om behandlingen av japanerna så fastnade jag mycket för den vuxna Henry och relationen till hans son. Där hade jag velat ha mer men då hade väl boken blivit lite för tjock.

Hela historien väcker mycket tankar till hur människor ska kunna leva med varandra efter att ha varit fiender i krig. Det är något som tyvärr fortfarande finns. I just det här fallet blir det extremt då USA är i krig mot Japan just då. Men jag tror inte muslimerna i USA har det lätt efter den elfte september även om de slapp sitta i läger. Den väcker också många tankar på relationen mellan kineser och japaner och hur många föräldrar motsätter sig en vänskap. I min forna hemstad som jag fortfarande jobbar i finns det många invandrare både av första och andra generationen och där nu gamla fiender möts vilket skapar problem i skola och hemområden då den äldre generationen för över sina känslor till barnen och trakasserier sker.

Sammanfattningsvis var boken mycket intressant och väl efterforskad och den väckte många tankar på hur det fortfarande är idag tyvärr.