Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe

En bok som jag är kluven till...

Handling: Vad är det du läser?« Det är frågan Will ställer till sin mamma, Mary Anne, när de sitter i väntrummet på cancermottagningen. Det är november 2007, kort efter att hon diagnosticerats med långt framskriden cancer.

Detta är den sanna historien om en son och hans mamma, och om den bokklubb som under hennes sista tid i livet för dem närmare varandra. I takt med att sjukdomen sprider sig läggs bok efter bok till läslistan, och i de personliga samtalen kring böckerna får Will och Mary Anne en möjlighet att återupptäcka sina liv och lära känna varandra på ett nytt sätt. I bokklubbens sfär är de inte längre den sjuka och den friska, utan en mamma och en son som tillsammans upptäcker nya världar.

Will Schwalbes bok är en hyllning till hans mor som verkar ha varit en mycket speciell och en sådan person som vågar kämpa för de som har det värst i världen. Jag blir glad av att läsa att det finns människor som har den orken och viljan att göra skillnad samtidigt som jag skäms över att jag inte gör mer i världen.

Boken är också väldigt amerikansk där en persons bra sidor hyllas och det finns inte mycket negativt i den. Det får mig att fundera om det verkligen var så bra. Eller ställs nackdelarna med en engagerad förälder mot hur mycket mer privilegierade hennes barn ändå är mot de som har det som svårast i världen. Jag hade nog uppskattat boken lite mer om jag fått lite mer av dessa tankar. Eller hur det känns att växa upp med en mamma som gör så mycket bra i världen. Vilka krav har man på sig själv som barn då?

Men nu handlar även boken om bokklubben som Will och hans mamma bildade och den biten ger mig inte alls så mycket som jag önskat. De har diskutera många böcker och jag blir mest frustrerad över att det som skrivs om dem inte ger mig särskilt mycket. Inte ens de böcker jag läst ger mig några större aha-upplevelser mer än att jag fascineras över Wills mammas tankar över Stieg Larssons bok Män som hatar kvinnor. Det känns som jag suttit bredvid dem och bara hört bråkdelar av en diskussion och det blir inte så givande alltid när jag inte ens vet vad det är för bok.

I slutändan var det inte boksamtalen som gav mig mest utan det var Will Schwalbes fina berättelse om hans mor som var mest givande. Helt tvärt emot vad jag hade trott från början.