Handling: Det är en ovanligt varm höst på Gotland, långt in i september dröjer sommarvärmen kvar. Två småpojkar, som åkt på badutflykt till ett gammalt vattenfyllt kalkbrott, gör en makaber upptäckt. Några meter under ytan flyter liket av en dykare. Det verkar först vara en olycka, men vid en närmare undersökning upptäcker man att han inte drunknat i kalkbrottet utan dränkts i ett badkar.
Under tiden pågår en annan ovanlig utredning vid Gotlandspolisen. En ung kvinna har anmält att hon sjutton år tidigare sett sin far slå ihjäl en ung kvinna i Frankrike. Problemet är att hennes minnen har dykt upp i drömmen. Trots vagheten i hennes vittnesmål påbörjar man en utredning, och det visar sig att hennes uppgifter stämmer kusligt väl överens med ett mord i Frankrike vid samma tid. Men minns hon verkligen allt, eller ligger det mer bakom?
När härvan av ledtrådar reds ut avslöjas mörka hemligheter som legat dolda i sjutton år och som kunde förblivit dolda om det inte varit för ett sommarbröllop och ett fotografi i ett bankfack.
Av någon anledning har jag inte kommit mig för att fortsätta serien efter Släke. Trots att den här har legat hemma. Delvis beror det på att jag mest lyssnar på deckare och det har känts onödigt att lyssna på den när jag redan äger den i pocket-format. Vi har nu precis varit på Åland en vecka och jag bestämde mig för att ta ett gäng pocketböcker - hyllvärmare. Böcker som jag faktiskt vill läsa men som ändå prioriterats bort. Dykaren blev först ut och den kändes som en bra bok att läsa i bilen på väg till Grisslehamn.
Dykaren handlar om två olika brott - ett för länge sen och ett nutida. Vid ett tillfälle oroar jag mig att det ska bli massa otroliga sammanträffanden som ofta sker i deckare men Håkan Östlundh får till det på ett mycket bra sätt.
Däremot vet jag inte vad jag tycker om Fredrik Bromans privatliv. Nu gillar jag när man får veta lite på lagom nivå så poliserna blir lite mer mänskliga. Men jag har svårt för när de fastnar i massa personliga problem gång på gång. Dessutom förstår jag mig inte riktigt på Fredriks fru men jag antar att det blir tydligare senare i serien. Jag blir alltid frustrerad på folk som inte kan prata med varandra. Som tur vad är det mest fokus på arbetet så boken löper på tillräckligt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar