Handling: Bara femton månader skiljer i ålder mellan bröderna Subhash och Udayan. De är oskiljaktiga och förväxlas ofta med varandra i den förort till Calcutta där de växer upp. Men de är också varandras motsatser och deras framtid ser helt olika ut.
Det är 1960-tal. Udayan, som är karismatisk och impulsiv dras till Naxaliterörelsen, som slåss mot ojämlikheter och fattigdom. Han riskerar allt för det han tror på. Subhash, den plikttrogne, delar inte sin yngre brors politiska engagemang. Han lämnar hemmet för vetenskaplig forskning i en lugn kustort i Amerika. Men när Subhash får veta vad som hänt brodern återvänder han till Indien. Där hoppas han kunna samla ihop det som återstår av den splittrade familjen och att läka de sår Udayan har lämnat efter sig.
Den här boken är den första boken jag läser av Jhumpa Lahiri trots att jag har hennes novellsamling Främmande jord hemma. Jag tyckte mycket om första halvan av boken där brödernas uppväxt beskrivs och hur olika de är och hur det visar sig allt mer. Någonstans mitt i stannar den av och jag har svårare att greppa personerna även om boken sen flyter på igen. Antagligen beror det på att jag har svårare att förstå dem och i synnerhet Gauri utifrån mina egna preferenser.
Sankmark väcker många tankar hos mig eftersom den tar upp flera allvarliga ämnen som orättvisor, terrorism, föräldraskap, att utvandra till ett annat land för att nämna några. Just tankarna kring föräldraskap är de som jag funderar mest på i den här boken även om bilden av ett föränderligt Indien är starkt och det som riktigt höjer boken.
Det är svårt att skriva mer detaljerat eftersom jag då måste gå in på handlingen och det är bättre att inte veta om vad som kommer att hända.
Boken får av mig en stark fyra i betyg just för att den ger mig en komplex familjehistoria och för att den tar upp flera tunga ämnen som sen hänger kvar i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar