Handling: År 1946 flyttar Henry McAllan med sin hustru Laura till en bomullsfarm i Mississippideltat. För henne är det en både främmande och skrämmande miljö. Henrys kärlek till lantlivet delas inte av Laura, som sliter hårt med att uppfostra deras två barn under sträng övervakning av sin hatiske, rasistiske svärfar. När det regnar stiger vattnet och slukar bron som leder till staden. Familjen blir strandsatt i ett hav av gyttja.
Efter krigets slut återvänder två unga män från Europa för att hjälpa till med arbetet på farmen. Jamie McAllan är raka motsatsen till sin äldre bror Henry. Han charmar sin omgivning men förföljs av plågsamma minnen från kriget. Ronsel Jackson, äldste sonen till de svarta dagverkarna som bor på farmen, återvänder från kriget som en hjälte bara för att konfronteras med ett långt farligare motstånd: den djupt rotade rasismen hos sina egna landsmän. Den osannolika vänskapen mellan de två unga männen kommer att dra in dem alla i en förgörande tragedi.
En bok om två fäder, två mödrar och två hemkommande soldater. En historia sedd ur sex helt olika ögon och perspektiv.
Den här har värmt bokhyllan en längre tid. Inte för att jag trott att det skulle vara dålig - tvärt om. Utan för att jag var rädd för att den skulle vara allt för tung och tragisk och kännas allt för djupt. Dessutom ville jag kunna läsa den sammanhängande och därför fick den följa med på stugsemestern på Åland.
Mississippi är inte tjock men rymmer ändå så mycket information om flera familjer. Den målar verkligen upp de olika miljöerna inklusive Ronsels period i Frankrike och Tyskland på ett utmärkt sätt. Det gör boken väldigt levande. Det är heller inte så länge sedan men å andra sidan är behandlingen av judarna minst lika obegriplig om inte mer och än idag pågår krig och orättvisor och omänskliga handlingar.
Det som är lite ovanligt är att det finns sex olika jag-personer i boken. Det gör att man kan följa alla sex personers tankar och inte bara bedöma dem utifrån vad de säger och handlar utan även få en känsla för vad de faktiskt känner och tänker. Det ger också en känsla för hur mycket deras handlingar styrs utifrån uppfostran och att måna om det egna i en väldigt tuff värld.
Det är ändå svårt att förstå att de svarta kunde väcka ett sånt hat i Södern i synnerhet. Varför blev nordstatarna så mycket mer accepterande tidigare? Var det för att de svarta behövdes som billig arbetskraft i Södern i synnerhet och att det var enda sättet att ha dem genom att trycka ner dem så oerhört? Boken väcker väldigt många frågor och är en utmärkt för en bokcirkel. I mitt exemplar finns dessutom ett antal diskussionsfrågor i slutet av boken.
Åh denna har stått jättelänge i min bokhylla. Borde verkligen läsa den snart.
SvaraRaderaJa, gör det! Den är definitivt läsvärd.
RaderaJa, det är verkligen svårt att förstå hur de svarta kunde vara så hatade och nedvärderade! Och det är ju ändå inte så himla länge sen. Min mamma föddes 1946! En bra bok!
SvaraRaderaJa, den var bra och jag tänkte mycket på mina äldre släktingar - t.ex mormor som var 18 år 1946. Fast i henne finns det tyvärr en rädsla för invandrare och då in synnerhet de som är från Afrika. Hon vågade inte åka buss en gång för att en sv**ting (som hon uttryckte det) körde bussen och det berättar hon för vår invandrade släkting som är lika mörk hon. Men eftersom mormor känner henne så väl så ser hon inte längre hennes mörka hy. Det är så obegripligt för en själv bara allt det där.
Radera