Barn 44 av Tom Rob Smith

Riktigt obehaglig...

Handling: Moskva 1953. Stalins järngrepp är skoningslöst. Säkerhetspolisen utövar sin myndighet brutalt och effektivt och alla är misstänkta. I detta perfekta samhälle verkar säkerhetsofficeren Leo Demidov en krigshjälte som också är hängiven Sovjetmedborgare och lojal mot sin arbetsgivare. Men han har börjat tvivla på ett samhälle som kommenderar sina medborgare att tro att brott inte existerar. Han misstänker att man försöker mörklägga ett barns död. Spåren, för den som vill se dem, tyder på att en kallblodig mördare går lös. Leo beslutar sig för att tillsammans med sin hustru Raisa ingripa mot denna barnslaktare. Det visar sig vara ett ödesdigert beslut. 


Efter att ha läst en lång roman av Chimamanda Ngozi Adichie ville jag ha en fartfylld deckare. Men det jag började läsa var ännu tyngre än Americanah.

Tom Rob Smith lyckas beskriva Sovjet och Stalins styre väldigt målande och väldigt obehagligt. Att leva så måste vara fruktansvärt. Jag var tvungen att googla lite efter att ha läst den här boken och tiden där och då beskrivs precis som boken beskriver.

Huvudpersonerna i boken är produkter av det liv de tvingats leva. Många människor vill ändå leva och gör sitt bästa att hitta överlevnadsstrategier även om det innebär att leva i lögner som man tvingar sig själv att tro på. Men den dagen det inte längre går så snappar omgivningen snabbt upp det.

Att fånga en mördare som samhället inte vill erkänna är inte heller lätt. Det tvingar Leo och Raisa till att utsätta sig för fara men de inser att de inte heller kan leva vidare och förneka vad som finns där ute.

Själva tvisten i boken känner jag var lite onödig för egen del.

Barn 44 får mig att tänka på många olika filmer och böcker som boken Vägen (början av Barn 44), Citizen X om en rysk seriemördare i modern tid samt någon annan film vi såg nyligen om några fångar som rymde från något fängelse och färdades genom Sovjet.