Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind

En bok jag verkligen fastnade för!

Handling: En sensommardag 1975 går Jacke och hans tonårsdotter Veronica upp på Bålberget i hemtrakten Nyland vid Ångermanälven. Det sägs vara platsen där man avrättade häxor. Besöket blir kulmen på en kaotisk period som tagit Jacke tillbaka till barndomen och Veronica längre än så. Hennes farmors berättelser ska göra att historien om Bålberget inte lämnar henne ens som vuxen.

Malin växer också upp i Nyland nära älvens utlopp i havet, men trehundra år tidigare. Året är 1674 när hon rannsakas för trolldom. I fängelset tänker hon på sitt liv och på hur hon alltid fått kämpa mot mäns förtryck. Hon våndas också över sin otyglade dotter som rymmer hemifrån, gång på gång.

Ett av ögonvittnena som pekat ut Malin är grannpojken Olof. Som alla barn fantiserar han mycket och inte minst fantiserar han om Malins dotter. Men gränsen mellan lek och allvar suddas ut när en äldre pojke dyker upp och berättar om en annan värld och om de krafter och väsen som befolkar den. Plötsligt finner sig Olof indragen i en fruktansvärd rättsprocess där ingen bemödar sig om att skilja mellan fantasi och verklighet.

Först som gammal förmår Olof se tillbaka och minnas sin egen roll i händelserna som påverkade en hel bygd.


Eftersom boken är på nära 600 sidor har jag varit lite avvaktande till boken trots att jag verkligen velat läsa den. Och nu under semestern var det dags!

Boken är uppdela i fyra sektioner. Först får vi lära känna Jacke som precis blivit lämnad av sin fru och tafatt försöker han finnas där för sin dotter. 1975 fanns det en hel del tafatta karlar i köket... Genom ett skolarbete och genom en kompis har dottern Veronica blivit intresserad av häxorna som brändes på bål 1674 och hon undrar över sitt ursprung. Även Jacke funderar en del men för hans del räcker det att sträcka sig till sin egen okända far.

Därefter får läsaren lära känna Malin som levde på 1600-talet. Då råder helt andra tider och alla är beroende av att skördarna går bra. Efter hoppar boken tillbaka till Veronica som nu vuxit upp och avslutas med Olof som var grannpojke till Malin. Genom honom knyts historien ihop om vad som hände i byn, med Malin och hennes dotter Segrid och de på Olofs egen gård.

Jag tycker om hur Therése Söderlind lyckas både få med vardagliga bekymmer och göromål blandat med att förmedla respektive tidsanda. Nu är jag självklart ingen expert på 1600-talet men mycket av det som nämns känns trovärdigt. Sambon och jag såg precis en dokumentär om katolska kyrkan och om präster som utsatt barn sexuellt och även i modern tid ser man vilken makt en präst kan få. Då kan man tänka sig hur tufft det måste ha varit på 1600-talet när prästen spårar ur och tror sig se häxor överallt.

Många har redan läst den här och hyllat den och jag faller också in i kören nu!