Handling: Joan Castleman sitter på ett flygplan tiotusen meter upp i luften när hon bestämmer sig för att lämna sin man, den uppburne och självgode amerikanske författaren Joe Castleman. Joan har stöttat sin man i både med- och motgångar, följt honom på alla resor och uppläsningar. Sina egna författarambitioner lade hon tidigt på hyllan. Nu är hon och Joe på väg till Helsingfors där han ska ta emot ett prestigefullt litteraturpris av finska akademin. Men Joan, som under fyrtio års äktenskap offrat både familjen och sin egen karriär för att leva hans dröm, har tillslut fått nog. Tillvaron som den perfekta författarhustrun har börjat stå henne upp i halsen.
Jag trodde att den boken verkligen skulle passa mig eftersom jag hört mycket gott om den. Men tyvärr så klickade vi inte helt. Kanske hade förväntningarna blivit lite för höga då många hyllar den?
Först blev jag lite förvirrad över tidsbegreppen eftersom jag trodde att boken var nyutgiven. Men den kom ut redan 2003 - åtminstone i USA.
Jag tyckte om boken på många sätt men den blev lite för melankolisk och grep inte tag i mig helt. Jag förstod inte riktigt vad Joan såg i Joe samtidigt som jag kan förstå att ibland så hamnar man i lägen då det inte är så lätt att backa tillbaka. Men jag hade nog behövt lite mer glädje på några ställen för att förstå hennes livsval.
Men det är också lätt för mig att raljera som lever under helt andra förhållande för kvinnor. Vi har helt andra möjligheter idag även om vi inte är hundra jämställda. Den får mig också att tänka på svärmor som är född ganska nära Joan och som skiljde sig från sin man när min sambo var några år. Även min farmor som föddes 1915 skiljde sig från min farfar när han började dricka lite för mycket och min pappa var rätt liten. Så det gick att göra det då även om det var tufft. Åtminstone i Sverige. Men många väljer att stanna även om de inte är helt nöjda eftersom de ändå tror att de har ett bättre liv med sin man. Men i gengäld kan en bitterhet sakta växa fram.
Trots att jag inte helt njöt av boken tänker jag ändå på den efteråt. Den tar ändå upp många viktiga ämnen som kvinnors villkor, de olika årtiondenas utveckling, författarskap och familjeliv och det på bara 233 sidor. Så den är ändå definitivt läsvärd. Dessutom finns det lite mer i boken som kommer fram och som får mig att fundera ännu mer över Joans liv och val.
Jag hoppas jag inte avskräcker någon från att läsa den som tror att den kan passa. Den är bra på många sätt. Men den passade inte mig helt just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar