söndag 22 maj 2016

De gömda rummen av Care Santos

En bok som jag så gärna ville tycka jättemycket om.

Handling: Violeta Lax, konstintendent och barnbarn till den spanske konstnären Amadeo Lax, har ägnat sitt liv åt sin farfars konstnärskap. Det finns inget hon inte känner till om honom. När hon får veta att farfaderns stora hus i Barcelona ska bli ett museum tillägnat hans verk skyndar hon genast dit. En stor muralmålning behöver tillfälligt tas ner för att underlätta renoveringen och bakom den upptäcks en dörr utan handtag. Där innanför hittas en mumifierad katt och en död kvinna.

I chock reser Violeta vidare till Comosjön i Italien där hon stämt möte med en kvinna som säger sig ha något viktigt att berätta. När pusselbit läggs till pusselbit i farfaderns liv inser Violeta att hon i själva verket inte har haft någon aning om sin familjs sanna historia.


Åh, jag ville verkligen riktigt fastna i den här boken och inte vilja släppa den. Men riktigt så blev det inte. Trots det är den ändå helt ok. Jag läste gärna i den när jag skulle lägga mig. Men jag kände ingen längtan efter att verkligen få veta vad som skulle hända.

Den beskriver huvudsakligen ett dåtida Barcelona vilket är väldigt grundligt gjort. Författaren har med ganska många verkliga personer som sidofigurer i boken för att verkligen visa vilka som levde då och med vilka befattningar de då hade.

Jag fick två problem med boken. Dels tycker jag inte särskilt mycket om flera av huvudkaraktärerna och dels är den i mitt tyckte lite för omständlig och detaljerad. Jag har förstått att Care Santos verkligen forskat grundligt och det är kanske därför det blir lite väl mycket av det goda för min del. Men jag måste också säga att den ger bra bild av hur det var då. För det finns en hel del oroliga stunder i det dåtida Barcelona.

Den är även skriven på ett väldigt berättande sätt. Här och var flikar författaren in lite ord till oss läsare. Som t.ex. "Låt oss så återvända till resultatet av ett mer fruktsamt tillfälle än det vi nyss har beskrivit".

Boken rymmer många hopp i tiden. Den är inte kronologisk alls. Men det går oftast fort att förstå vilket period det gäller. Jag känner inte heller någon större nyfikenhet kring vad som faktiskt hände. Eftersom boken hoppar mycket i tid får man rätt många ledtrådar längs vägen så det blir inga direkta överraskningar.

Trots att jag låter negativ så är den ändå inte dålig. Och gillar man historia så kan den definitivt vara intressant.

På några ställen har jag läst att den här kan vara något för de som gillade Vindens skugga. Nu var det visserligen länge sedan jag läste den men jag ser inga likheter förutom att den handlar om ett dåtida Barcelona.

Betyg 3 av 5.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar