Handling: "Hon betraktade namnen. Studerade dem ett och ett. Hon hade redan bestämt vem som skulle bli den förste, men låtsades ändå överväga det hela en gång till. Så drog hon en suck av tillfredsställelse och ringade in honom med en dubbel röd cirkel. Tände en cigarrett och började gå igenom scenariot."
En rad män nedskjutna av en mördare som agerar med osviklig precision. Vilka är orsakerna bakom dessa kallblodiga dåd? Vad betyder musiken som spelas i offrens telefoner? Kommissarie Van Veeteren gräver sig motvilligt djupare och djupare ned i ett fall där händelsekedjan löper långt tillbaka - en hel livstid.
Jag betar av böckerna om Van Veeteren som är helt ok men inte mer än så. Jag som älskat vissa av Håkan Nessers andra böcker (som serien om kommissarie Barbarotti) vill tycka om dem mer.
Jag tycker ändå att de kan vara lite sköna att lyssna på. Det är ju dessutom Håkan Nesser själv som läser så det är rätt givet att han håller rätt ton vid rätt tillfälle. Jag tror mitt problem annars är att jag inte gillar Van Veeteren. Han känns mest som en surgubbe som är bra på att lösa brott. Kommissarie Barbarotti känns så mycket mer sympatisk. Sen i den här boken kände jag inte direkt något för vare sig offer eller gärningspersonen. Det påverkar också mig.
Jag har också insett i den här serien att det inte är givet att brottslingen hamnar i fängelse. Utan det finns lite alternativa slut (utan att säga hur just den här slutade). Jag vet att jag läste några av böckerna för många år sen när de var rätt nya (den här kom ut för 23 år sen) och att jag inte fastnade då. Jag får helt enkelt se hur länge jag har lust att ändå lyssna på den här serien. Ibland är det ändå skönt att återse någon/några man "känner" och snabbt kommer in i boken.
Betyg 3 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar