Handling: Vilar det en förbannelse över familjen Lancken? Näckrosbarnen är en roman som spänner över tre generationer och som lodar de mörka och okända djupen i människans natur. I berättelsens centrum finns Clara, snart fyllda trettio, med hår rött som ingen annan och precis lämnad av sin man. Hon är den yngsta av tre syskon och försöker finna sin väg, men blir ständigt neddragen av sitt förflutna.
Familjen, liksom uppväxten var olycksdrabbad, och de fasansfulla händelserna från den idylliska sommaren vid sjön, sommaren som skulle läka familjen, lämnar inte Clara någon ro. Hon har aldrig fått sona sin skuld eller kunnat förstå det hat hon väcker hos syskonen Marcus och Lotta. Överklassfamiljen Lancken i trävillan på Rudbecksgatan har en hel del på sitt samvete och nya generationer tycks inte kunna bryta de gamla mönstren. Syskonens barnsliga och livsfarliga spel präglas av hat, avundsjuka och en omöjlig längtan efter kärlek. Clara inser slutligen att hon ensam måste gå vidare och skapa sig ett eget liv.
Det här är en bok där jag inte tycker handlingen speglar boken. Eller jo, allt utom sista raden. Som var den raden som lockade mig till att läsa boken.
Huvudpersonen är helt klart Clara och vi får följa henne som både barn och vuxen. Vid några tillfällen blir det lite inhopp där hennes mamma, pappa och farmor också får vara de som kommer till tals. Boken handlar om en väldigt dysfunktionell familj där vi ibland får lite insikt om varför de inte är de bästa föräldrarna.
Det här är en bok där jag verkligen får kämpa för att stanna kvar och inte ge upp boken. Det är alltid något dåligt eller jobbigt som händer vad boken än handlar om och det ger mig en ordentlig klump i magen. Det är väl egentligen bra att boken berör. Men det jag vill läsa om är hur Clara gör upp med sig själv men jag känner inte att jag ser den biten. Något händer på slutet men det känns för vagt.
Det är dessutom en liknande sidohistoria som också har en likadan röd tråd som den här släkten har. Men jag förstår inte riktigt vad den har med saken att göra mer än att vissa väldigt tragiska händelser lämnar hemska spår efter sig.
Sambon har nu också läst boken och han är imponerad av språket och lider till skillnad från mig inte när det sker jobbiga saker i en bok. Utan det här är verkligen en bok han uppskattar.
Jag kan tänka mig att boken får bra betyg av vissa men i bedömningen hur mycket jag tyckte om den så blir det betyg 2 av 5.
Sambons betyg blir istället betyg 4 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar