Handling: När Charlies pappa dör ryms allt han äger i en plastsäck. Hur kunde det sluta så?
Charlie ser tillbaka på sin barndom i åttiotalets Malmö och minns en levande, varm pappa. Men också tystnad och hemligheter.
Genom Charlies blick får vi följa en pojke som växer upp i en tid då man mimade till Herreys på roliga timmen och stencilerna doftade sprit, när Maradona var gud och man slapp plocka lösgodiset själv. En tid då ett helt land sörjde en skjuten statsminister.
Det här är en bok som gör ont att läsa. Till en början tycker jag att Charlie påminner om Zackarias i En nästan sann historia. Men efter en stund så blir de två helt skilda personligheter. Det gemensamma jag först kände var den här vilsenheten hos vuxna som inte hittat rätt. Vare sig jobbmässigt eller relationsmässigt.
Där framtidens fötter vandrar varvar mellan att den vuxne Charlie försöker reda ut hur hans pappas liv var och även funderar över sin egen barndom och pappans roll där. Samt Charlies kontakt med sin egen son. Och när jag läser en sån här bok undrar jag hur mycket som kommer från författarens egna upplevelser. För allt känns så äkta.
Jag tycker verkligen om den här boken för den väcker så mycket tankar. Jag är lite äldre än Charlie men känner ändå igen mig det som händer i omvärlden under hans uppväxt. Jag har ingen koll alls på Malmö så för mig hade det kunnat vara vilken större stad som helst. Men jag känner av ensamheten och utanförskapet. Och uppväxtens våndor. Och hur glad man blir över oväntad snällhet. Tankar väcks också kring min egen son och hur mitt moderskap är i förhållande till hur Charlies mamma är där för honom. Jag funderar också över hur ens vuxna personlighet präglas av arv och uppväxtförhållanden.
Hos mig finns också en nyfikenhet kring att få veta mer kring Charlies pappa. Och även hur Charlie ser på sitt faderskap till sin son. Det blir drivet i berättelsen samtidigt om den omgärdas av smärtan och ensamheten.
Betyg 4 av 5.
Kul att du gillade den! Mattias Edvardsson är en fantastisk författare, han får fram så mycket utan att använda för många ord.
SvaraRaderaJa, det stämmer verkligen! Även sambon gillar honom men har inte läst den här än.
Radera