måndag 12 oktober 2020

Den långa vägen hem av Louise Penny

Den tionde delen om kommissarie Gamache!

Handling: Före detta kriminalkommissarie Armand Gamache är lyckligt pensionerad i den lilla byn Three Pines. Varma sommarmorgnar sitter han på en fridfull liten bänk och läser och småpratar med en av sina grannar, Clara Morrow.
Men en morgon avbryter Clara honom i hans läsning och berättar att hennes exmake, konstnären Peter Morrow, inte kommit på besök som utlovat till årsdagen av deras separation. Hon vill att Gamache ska hjälpa henne hitta honom. Gamache läser klart en rad i sin bok - »Och himmelen har makt att bota varje syndsjuk själ« - och reser sig sedan upp och följer med Clara.
Tillsammans med sin före detta kollega Jean-Guy Beauvoir, Clara och vännen Myrna Landers tar sig Gamache allt djupare in i Québec. Och allt djupare in i Peter Morrows själ - en man beredd att göra allt för att återfå sin berömmelse som konstnär. Resan tar dem till mynningen av St Lawrencefloden, ett område så ödsligt att de första sjömännen kallade det »landet Gud gav Kain«.
Och här konfronteras de med den skada som kan orsakas av »en själ sjuk av synd«...

När den här boken börjar har Gamache pensionerat sig och bosatt sig i Three Pines med sin älskade hustru. De njuter av livet på många sätt i byn men Gamache lider fortfarande av både sina fysiska och psykiska skador från det som varit. För mig som läsare är det härligt att återse dem alla och mest av alla Ruth. Även om jag även gillar Clara så är det ändå Ruth som får mig att skratta. 

Men det blir Clara som ur vissa perspektiv blir huvudpersonen i den här boken. Hennes man Peter kom inte hem som han lovat när ett år passerat och Clara är rädd att något hemskt hänt honom. Med hjälp av Gamache och flera av de övriga börjar letandet. 

Det som skiljer den här boken mot de flesta andra är att boken inte är ett direkt polisärende utan handlar om att att leta efter en saknad anhörig. En som medvetet lämnat. Jakten på Peter får dem att reflektera över hans anhöriga, hans och Claras utbildningstid och även över hans nya målerier. Och det senare får dem verkligen konfunderade. Boken innehåller lite resor och speciella platser så även om allt inte är i Three Pines så gör de andra miljöerna det speciellt ändå.

Det här är en bok som jag försöker läsa långsamt eftersom jag inte vill sluta hänga med dem. Och lyckligtvis så är den lite lagom spännande så jag måste inte sträckläsa den. Utan är verkligen nöjd med att få dra ut på det. 

Efteråt känns den lite som en mellanbok men ändå en bok som jag hade behållning av. Och tyvärr lär jag få vänta ett tag nu på nästa bok - igen. 

Betyg 4.

2 kommentarer:

  1. Ville bara kolla betyget 🙂 Ser ju bra ut. Har en till att läsa innan jag kommer till denna, men den ska ju tydligen inte läsas förrän till sommaren då, verkar det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte om den men den kändes lite som en mellanbok. Och ja, den utspelar sig under sommaren. Om man ska vara riktigt noga så verkar den börja när det är augusti :). Det omnämns även som högsommar så du får se hur det passar in i tidplanen.

      Radera