Det vilsna barnet av Torey Hayden

Om att komma ett utsatt barn nära!

Handling: Det vilsna barnet' är en gripande skildring av en rotlös liten flicka och en pedagogs fasta beslutsamhet att hjälpa henne till rätta.
Jessie är nio år gammal, med rött hår, gröna ögon och ett förtrollande leende. Dessutom är hon begåvad och ritar fantastiska, intrikata teckningar. Men Jessie vet också hur hon ska få sin vilja fram genom att ljuga, skrika och göra andra illa. Hennes föräldrar klarar inte av henne, och hennes socialarbetare kämpar med hennes destruktiva beteende och ursinniga humörsvängningar.
Efter en kaotisk väg via mängder av fosterhem får Jessie slutligen diagnosen reaktiv kontaktstörning. Den uppkommer när små barn berövas den livsviktiga anknytningen med pålitliga vuxna som ska hjälpa dem att utvecklas känslomässigt och att skapa normala band till andra människor. Specialpedagog Torey Hayden kallas in för att hjälpa till. Hon bestämmer sig för att träffa Jessie varje vecka i hopp om att förstå hennes utagerande beteende. Genom Toreys försiktiga uppmärksamhet kommer de chockerande sanningarna bakom Jessies lögner fram. Kan Torey och de andra socialarbetarna ge Jessie den kärleksfulla omsorg hon saknat, eller kommer hon att vägra släppa dem innanför sitt skal?

Det var ett antal år sen som jag läste en bok av Torey Hayden och nu kom en ny ut på svenska. Det är intressant att se hur synen på författarens böcker både förblir densamma men också har ändrats ur vissa perspektiv. 

Torey Hayden har här flyttat till Wales från USA och jobbar under helt andra förutsättningar än när hon jobbade i USA. Det verkar som boken utspelar sig runt 1990 så det har passerat ett antal år sen dess. 

När jag lyssnar på Torey Haydens bok blir jag verkligen påmind om hur många utsatta barn det finns och vilket tålamod och även känsla för barnen som krävs för att få dem att öppna upp och sen också klara av att hjälpa dem. För mig själv som jobbar inom IT är det väldigt långt ifrån den här världen. Just därför känns det kanske extra viktigt att se lite andra världar för min del som är mer mänskliga och problematiska ur lite andra perspektiv än de inom IT.

När jag tidigare läst Torey Haydens böcker och när jag var betydligt yngre har hon känts som en riktigt superhjälte. Nu när jag lyssnar på en bok när jag är äldre och mer erfaren ser jag henne mer som en människa med fel och brister men som också verkligen är otroligt engagerad i sitt jobb. Och som kämpar för att komma tillrätta med barn som hamnat helt snett på grund av sånt de inte rått för. 

Sen rent språkligt så är ju boken väldigt enkel skriven (som den här typen av böcker ofta är) och innehåller väldigt många upprepningar. Ibland kändes det som när man ser en serie där det blir avbrott av reklam och där det sen blir en upprepning av det som hänt innan reklamen. Så kändes det här fast det var ett kapitelbryt istället för reklam. Här känns det som att författaren förväntar sig att jag lägger ifrån mig boken efter varje kapitel och därför behöver en påminnelse när nästa börjar. 

Historien i sig får betyg fyra medan rent språkligt så hamnar den på en tvåa. Därför blir mitt betyg en trea.