fredag 31 mars 2023

Ett liv i färg av Birgitta Gunnarson

En fin bok om att bryta sig loss!

Handling: "Vänner ända sedan mellanstadiet? Så fint!" Lillemor vet inte hur många gånger hon hört de orden. I början höll hon med, men med tiden har det skavt allt mer. Hur fint är det egentligen att hon känt sig stå i skuggan av Beatrice nästan hela sitt liv? Eller att hon funnits med i den lilla vänkretsen kring Bea i åratal, men utan att på riktigt lära känna någon av de andra kvinnorna?
Nu när hon har passerat femtio har Lillemor till sist insett att hon vill hoppa av. Men hur ska hon kunna berätta det för Bea? Ett missat tåg hjälper henne på traven, och i stället för en spahelg med väninnorna tillbringar hon ett veckoslut på egen hand i Göteborg. En helg som fortsätter att påverka hennes liv långt efter att hon har åkt hem. Genom kvinnan som så oväntat blir en nära vän. Och de märkvärdiga grodorna.
Lillemor börjar fundera allt mer över sin uppväxt. Att förstå och försonas med det förflutna blir en viktig del av hennes väg till ett nytt, friare liv. Och så gör hon sitt bästa för att glömma det korta mötet med den nya väninnans bror...

Lillemor är en kvinna som fastnat i en roll och sen inte lyckats ta sig vidare i livet. Hon är den osynliga väninnan vars liv bara tragglar på. Hennes försök att hitta kärleken har inte varit lyckade utan istället lever hon ensam. Men ett missat tåg för henne från Östkusten till Västkusten och nya bekantskaper. 

Hennes så kallade närmaste väninnas sätt att hantera händelsen när hon hamnade på fel tåg får henne så irriterad att hon säger ifrån. Och faktiskt tar avstånd tillsvidare. 

Jag tycker om att följa Lillemors väg när hon börjar ta sig loss från sitt gamla fack som den som bara hänger på men inte riktigt syns. Och det är ju självklart inte bara den gamla vännen från förr som påverkat henne utan mycket annat också. 

Det jag saknade lite var hennes tankar på hennes liv som helhet och allt som inte blivit. Det var mest fokus på mamman, väninnan och misslyckade kärleksaffärer. Men det är ändå så många år som gått. Men det vägs upp i hennes möten med olika personer och där hon sakta börjar växa och våga vara sig själv allt mer. Men inte helt utan stöd. 

Jag har även läst Birgitta Gunnarsons förra bok Så länge hjärtat kan slå som också var en bok som var svår att släppa. Ska jag jämföra dem så tyckte jag nog aning bättre om den men den här kommer verkligen inte långt efter. Det jag uppskattade mer i den här var att det var mer samtal med olika kvinnor i den här boken. 

Betyget blir samma som den förra så 4 av 5!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar