Handling: I den första delen av Adania Shiblis precist utmejslade roman En oansenlig detalj
begår en pluton israeliska soldater ett krigsbrott mot en beduinflicka i
Negevöknen. Händelsen inträffar 1949, ett år efter det som
palestinierna sörjer som Nakbadagen den stora katastrof som ledde till
mer än 700.000 människors exil.
I den andra delen får vi bekanta
oss med en ung kvinna i Ramallah som långt senare börjar nysta i denna
händelse, som i historieskrivningen förpassats till att vara en
oansenlig detalj. Hon påbörjar en personlig undersökning som med tiden
närmast övergår i besatthet, inte bara på grund av brottets natur, utan
också eller kanske framför allt för att händelsen inträffade exakt på
dagen 25 år innan hon föddes.
Jag vet att jag har läst om den här boken och när den dök upp på bokrean passade jag på. Boken är hemsk handlingsmässigt. Den första delen handlar om ett gäng israeliska soldater som ger sig på en flicka. Texten får mig verkligen att reflektera över hur författaren väljer att uttrycka sig kring den vidriga gärningen. Vissa delar av texten är väldigt detaljerade och andra är oerhört vaga. Det blir både väldigt opersonligt och personligt. En specifik detalj får ta väldigt stor plats vilket förmänskligar en av dem utan att för den sakens skull få personen sympatisk.
I den andra delen får vi följa en kvinnlig forskare som hittar en artikel om händelsen. Något i den gör att hon inte kan släppa den och hon förtränger alla sina rädslor för att leta efter mer information. Genom den här delen får vi en känsla av hur det är att bo i ett land där man inte räknas som en fullvärdig invånare.
Det här är en bok som berör mig både handlingsmässigt och språkligt. Och även om jag vuxit upp med ständiga nyheter om oroligheter runt Israel så gör den här historien det så mycket mer levande. De båda delarna berör dessutom på så väldigt olika sätt vilket gör boken så bra trots att den är så kort (154 sidor).
Betyget blir 4 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar