Handling: Vad är det att vara ett par? Vilket ansvar innebär det, vad kan man kräva av varandra? Tid? Sex? Trohet? Är det annorlunda om man gifter sig? Kan man leva ihop om man har olika ideal för hur ett förhållande ska vara? Sådant diskuterar Martina och Gustav med varandra och med andra, allt medan de försöker få sitt samliv att fungera, ger upp och skiljs åt men börjar om igen, om och om igen...Romanen utspelas i Stockholm på 1960- och 70-talet, en tid av förändring då många tror att kärnfamiljen är på väg att avskaffas. Ändå upptäcker Martina hur svårt det är att vara utan "make" när alla man känner bildar par och familj.
Våren 2020 skulle jag och min man ha åkt med Vi Läsers Litteraturbåt än en gång. Men istället kom en pandemi. Och en av författarna som skulle ha pratat var just Gun-Britt Sundström. Jag ville gärna läsa något av henne innan kryssningen men valde att läsa hennes mer självbiografiska bok Skrivliv som beskriver tiden då hon skrev Maken bland annat. Och det känns som att den är till viss del inspireras av hennes relation med en av personerna i boken. Men han benämns bara med en bokstav så ingen som inte var med där och då vet vem det är.
Jag har läst om många som blivit tagna av just den här boken och hade just därför kanske lite väl höga förväntningar. Plus att jag hade läst boken Skrivliv så jag visste lite vad jag kunde förvänta mig. Jag har även hunnit bli rätt många år äldre än bokens Martina. Men det är en bok som växer med tiden känner jag. Det blir mycket funderingar kring parliv, ensamliv och när man inte alltid är i synk med varandra och vill olika saker. Men ändå har det så bra på andra områden. Och det beskriver till stor del Martina och Gustavs relation. Och vad innebär egentligen ordet älskar?
Ibland blir jag rätt trött på Martina och hur hon ibland bara måste göra tvärtom mot förväntan just på grund av det. Hon vill inte passa in i en mall. Men hur vill hon egentligen leva sitt liv? Handlar det kanske mest om att inte hamna i den klassiska kvinnofällan vilket inte var ovanligt på den tiden. Hon kämpar på med sina studier och jobbar lite av och till. Men utan en riktig plan.
Det som gör det tydligast att det inte är en modern roman är såklart avsaknaden av elektronik och sociala medier. Istället sker kommunikationen genom telefonsamtal eller brev när de inte kan träffas. Och där är det skönt att jag ändå var med när den tiden fanns för att lättare kunna relatera till den.
Trots att åren går är många relationsproblem ändå desamma. Så boken håller på många sätt fortfarande. Om jag skulle gå tillbaka och läsa boken (analysera texten lite noggrannare) så tror jag att jag skulle hitta rätt många väldigt träffsäkra meningar om funderingar man har i en relation. Så det höjer verkligen boken.
Slutbetyget blir 4 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar