måndag 5 december 2011

Ät mig av Agnès Desarthe

En mycket ångestladdad roman.

Handling: "Får jag bjuda på något?" frågar jag och hoppas att han inte vill ha något särskilt. "Det bästa du har", svarar han. Mig, tänker jag, ät mig.

Myriam, en vilsen men kreativ kvinna i fyrtioårsåldern, öppnar restaurang i ett försök att ge sig själv en ny chans och lägga bakom sig den skamliga hemlighet som ödelade hennes tidigare liv. Restaurangen, där hon både bor och arbetar, heter Chez moi, Hemma hos mig. Där kan hon experimentera fram nya och spännande skapelser baserade på lika delar dröm och verklighet och med smak av henne själv. Under tiden för hon en dialog med levande och döda, nya vänner och fördrivna spöken och fram växer en doftande och berusande lovsång till livsglädjen och möjligheten att gå stärkt ur katastrofer.

Ät mig var inte alls som jag trodde. Jag förväntade mig en mysig bok om mat och inte en så ångesfylld bok. Myriam mår riktigt dåligt över saker hon gjort i det förflutna. Nu försöker hon med hjälp av lögner få ordning på sitt liv och öppnar en restaurang. Hon kämpar och kämpar men ångesten över allt utgifter och det förflutna håller på att knäcka henne. 

Det gjorde riktigt ont att läsa boken. Myriam är så olik mig på många sätt. Jag är logisk och rationell och hon är - motsatsen. Å andra sidan har hon formats under sina gifta år på ett sätt som bara verkar ha haft negativ påverkan på henne. Men hon har en överlevnadsinstinkt och med hjälp av vänner så börjar livet sakta bli bättre.

Trots att det handlade mycket om mat så kom den ändå i skymundan vilket gjorde mig lite besviken. Eller så led jag så mycket med Myriam att jag inte kunde ta in matbeskrivningarna tillräckligt.

Oavsett så var boken minnesvärd och inte en jag kommer att glömma på ett bra tag. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar