torsdag 2 februari 2017

Jag är här av Clélie Avit

En bok som fångade mig direkt men som jag ändå är lite kluven till.

Handling: Efter en svår fallolycka i Alperna har Elsa hamnat i koma. Hennes familj och läkare har efter månader av väntan gett upp hoppet på att återuppliva henne och står nu inför beslutet att stänga av maskinerna som håller henne vid liv. Vad de inte vet är att Elsa sedan kort tid återfått delar av medvetandet och kan höra allt som sägs runt hennes säng. 

På samma sjukhus befinner sig Thibault för att besöka sin bror. Hans liv är i kaos och när han letar efter ett tyst rum att andas ut i hamnar han hos Elsa. Något med henne fångar Thibault, och han börjar besöka henne regelbundet. Ju mer han får veta genom hennes familj och vänner, desto starkare blir Thibaults känslor. När han pratar med henne är det dessutom som att hon hör varje ord han säger. Men hur ska de någonsin kunna nå varandra på riktigt, och vad händer när Elsas familj inte orkar vänta längre? 


Det här var en bok som jag lätt hade kunnat sträckläsa på en kväll om jag bara lagt mig i tid. Istället blev det två sena kvällar där den var klar efter kväll två.

Boken är bara på drygt 180 sidor och det är nog det som skapar kluvenheten. Allt går så fort. Samtidigt är det det som får mig att sträckläsa den. Det händer saker hela tiden.

Boken är skriven i jag-form och är uppbyggd så vartannat kapitel är Elsa jaget och vartannat är Thibault. Det är aldrig några problem att hålla reda på vilket jag det handlar om eftersom boken är så lätt och tydlig.

Ska jag vara riktigt ärlig lär jag aldrig känna Thibault på riktigt även om han verkar vara en trevlig kille. Sen handlar det lite om hur han agerar när han är i Elsas rum. Det hör nog inte till vanligheterna. Samtidigt mår han rätt usel av förklarliga skäl.

Det är också lite udda att vara i Elsas värld - en värld där hon börjat vakna upp och hör men inte kan visa några tecken. Det påminner i sin tur väldigt mycket om boken När jag var osynlig om en kille som plötsligt blir helförlamad och inte kan förmedla någonting. Det är alltså hans memoarer och har hänt på riktigt. Så därför känns Elsas koma inte helt otrolig förutom att hon här börjat vakna upp men att det då är hörseln som kommer igång först.

Det här är en rätt udda kärlekshistoria där kommunikationen är rätt ensidig. Men den väcker helt klart en hel del känslor. Vill man ha en lättläst bok som inte är en utpräglad chick-lit kan den här passa bra. Totalbetyget blir nog 3.5 just nu i alla fall. Om den hänger kvar längre än förväntat kanske jag höjer det på sikt.

2 kommentarer:

  1. Så panikartat att vara vid medvetande men inte kunna förmedla det, och höra att familjen funderar på att stänga av maskinerna...

    SvaraRadera