Handling: En man tar sig in på tidningsredaktionen och avlossar flera skott. Beatrice Farkas kastar sig ner under skrivbordet och hör hur skytten närmar sig hennes plats. Det är klart att det är mig han vill åt, hinner hon tänka. Men tankarna går framför allt till hennes nya kollega Adira Khalili, lever hon?
Tillsammans granskar de några flyktingförläggningar som drivs av en tidigare dokusåpakändis. De har fått tips om grova missförhållanden. Under granskningen utsätts en av anläggningarna för en brand.
Samtidigt nås journalisterna av ett rop på hjälp genom en handskriven lapp. Allt är betydligt värre än de kunnat ana.
Uppläsare: Moa Gammel
Än en gång har Carolina Neurath skrivit en deckare med ett ekonomiskt tema som också är väldigt dagsaktuellt. Jag tycker om Beatrice Farkas även om hon är lite kärv. Det gör henne rätt intressant som person.
I den här boken får hon en ny kollega som hennes chef verkar uppskatta rätt mycket. Hon vet inte riktigt hur hon ska tackla det men hon bestämmer sig ändå för att göra det bästa av det. Trots det är något med Adira som gör henne fundersam. Vem är hon egentligen?
Den här boken har en väldigt tydlig huvudtråd med flyktingboendena och hur svenska entreprenörer skor sig på skattepengarna på flyktingarnas bekostnad. Sen visar den även hur utsatt en granskande journalist faktiskt är. Vilket hat som kan väckas när "fel" ämnen tas upp enligt vissa grupper. Kring flyktingarna finns det ytterligare en historia som får vara med i bakgrunden men som inte riktigt får vara med. Däremot skapar den en besk eftersmak efter att jag läst boken. Just det gör kanske att jag kommer komma ihåg boken mer än många andra deckare.
Slutbetyget blir 3+ av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar