Handling: Året är 1920 och Louisa Cannon drömmer om en väg ut ur fattigdomens London, en stad svårt märkt av det nyss avslutade världskrigets fasor.
Louisas räddning blir en anställning i hushållet hos den berömda familjen Mitford på Asthall Manor, i Oxfordshire. Som barnsköterska och sällskap till Mitfordsystrarna får hon med ens tillgång till en ny, förtrollad värld. Särskilt fäster hon sig vid den klipska och vackra sextonåriga Nancy, den äldsta systern som älskar detektivhistorier och vill upptäcka världen utanför Asthall.
Men när sjuksköterskan Florence Nightingale Shore, guddotter till sin berömda namne, mördas på tåget till Hastings, finner sig Louisa och Nancy intrasslade i mordhärvan. Ett mord vars efterverkningar sträcker sig ända till Asthall.
Den här boken bygger löst på mordet på Florence Nightingale Shore som faktiskt hände. Däremot har man såvitt jag förstår faktiskt inte löst det.
Bokens huvudperson är främst Louisa Cannon som växer upp under knappa omständigheter och som bara har sin sjukliga mamma som stöd och en farbror som har allt för stora krav på henne. Något som får henne att fly. Kontrasten när hon sen får jobb hos familjen Mitford blir stor.
Det här är bok som jag trodde att jag skulle älska. Hittills har jag gillat de historiska deckare jag läst men den här fick jag kämpa med. Jag gick till och med över och läste e-boken hellre än att lyssna eftersom det går så mycket fortare. Jag tycker verkligen om Louisa och den andra huvudpersonen; polisen Harry Conlon då båda väldigt sympatiska men som kämpar mot arbetslöshet och fattigdom. Men det var något med bedrövelsen som gjorde att deckarhistorien försvann för mig och blev något annat mitt i någonstans.
Saken är kanske att jag förväntade mig en "mysdeckare" men istället fick ett mer realistiskt dåtidsdrama. Och det är helt ok, bara jag är beredd. Nu läser jag till exempel den andra boken av Per Anders Fogelström i hans Stadsserie (Barn av sin stad).
Boken är ändå helt ok (så här i efterhand) och jag kan mycket väl tänka mig att ta mig an nästa bok om dem blir översatt.
Slutbetyget blir 3 av 5.
Bara en trea alltså... Jag har nog också trott att detta är en mysdeckare, så nu är jag inte alls lika sugen på den :)
SvaraRaderaJag tror att du skulle uppskatta den mer än vad jag gjorde. Gissningsvis passar fortsättningen mig bättre.
RaderaIntressant att läsa ditt omdöme! Det där med förväntningar kan ställa till det olika håll. Jag tror inte att jag hade några särskilda, såvitt jag minns. Fick lite Downton Abbey känsla när jag läste den, samtidigt som jag tyckte den var mysig att läsa/lyssna på. ;)
SvaraRaderaJa, det är knepigt med förväntningar. Jag har inte sett Downton Abbey så jag kan inte jämföra där. Ett tag kändes allt så väldigt miserabelt och utsatt bara att jag inte klarade av att lyssna på ljudboken. Sen gick det bättre i textform.
Radera