Handling: I ett kargt klimat i ett nordnorskt kustområde utspelas Roy Jacobsens nya roman, som blivit en makalös försäljningsframgång i hemlandet. Det är en roman som baseras på verkliga händelser mellan 1913-1928 och platsen är den vackra ön Barrøya som ligger vid Helgelandskusten.
Här bor Hans Barrøy, 35 år, hans hustru Maria, hans åldrande far och hans lillasyster Barbro som inte tycks duga mycket till. Men det här är romanen om Ingrid, som vi får följa från dagen hon döps fram till tjugoårsåldern då hon blivit en stark och självständig ung kvinna. Av sin mor får hon lära sig att sköta ett hushåll, av sin far får hon lära sig vad det innebär att växa upp på en ö och vad naturen förväntar sig av människorna som bor där. En plats i världen som präglas av osynliggörande, fattigdom och fiske. Och genom Ingrids fantastiska blick får vi ett stycke människokännedom som skapat en av den moderna nordiska litteraturens vackraste klasskildringar.
Om man gillar miljöskildringar så är chansen stor att man tycker om den här boken. Det känns verkligen som att jag förflyttas till den där ön och är med familjen i dess slitsamma vardag. Boken får mig verkligen att fundera över hur det skulle vara att leva som dem. Att vara en del av det som behöver göras och att oftast kämpa för familjens bästa.
Det här är den första boken om Ingrid och det finns åtminstone två till - Vitt hav och Fartygets ögon där den senare kommer ut i början på 2019 på svenska. Det står att den bygger på verkliga händelser men jag vet inte riktigt på vilket sätt, och jag hittade inte någon mer information när jag sökte lite snabbt.
Det är något speciellt med familjen och hur de håller ihop. Alltid är det någon som är stark i motgångarna. Trots att familjen är med om tunga motgångar känns inte boken som jobbig eller deprimerande. Mycket för att jag njuter så mycket av hur saker beskrivs gissar jag.
Ingrid beskrivs som huvudpersonen i texten som beskriver handlingen. Antagligen för att det är henne man får följa genom de tre böckerna. Men för mig blir det familjen i sig som är huvudpersonen i första boken.
Jag gav egentligen boken till sambon men den passade inte alls honom. Kanske var det för att dialogen är gammaldags. Originalet är skrivet på något gammalt nordlandsmål och den svenska översättare har istället baserat sin översättning på Evert Taubes transkription av Smögenbon Samuel Frisks sätt att tala i "Jag kommer av ett brusand' hav" från 1952. Men det är inte mycket ren dialog så det är inget som påverkar min syn på boken.
Boken får betyg 4+ av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar