Handling: Greta lämnar Sverige för att bearbeta ett trauma och kommer till Darwin i norra Australien. Men det lugn hon söker uteblir när hon hittar en död kvinna på stranden. Kroppen är svårt sargad och går knappt att identifiera, men snart står det klart att kvinnan tillhörde ursprungsbefolkningen. Utredningen leds av den bufflige polisen Bluey och hans kollega Jess. Tillsammans följer de ledtrådar och spår i ett samhälle där man förhåller sig fritt till lagen och där människor behandlas långt ifrån lika. Regnperioden dröjer, luftfuktigheten är outhärdlig och brottsligheten i Darwin ökar. Det är bråttom att finna svaren. Vad hände egentligen kvinnan på stranden? Rör det sig om en krokodilattack, som alla först tror, eller finns det mörka motiv bakom hennes död? "Nämn inte de döda" tar dig långt bortom det förväntade, till en tropisk värld som känns både främmande och välbekant.
Uppläsare: Malin Persson
Här kommer en ny deckarserie av en svensk författare men där den utspelar sig i Australien. Jag var lite tveksam först men såg sen att hon befunnit sig en del i Australien och är dessutom van att skriva om olika kulturer (mest i barn- och ungdomsböcker). Jag vet inte heller vad ursprungsbefolkningen skulle tycka om hennes framställan men det är också något hon själv skriver och reflekterar om i efterordet.
Annars tycker jag definitivt att boken är värd att läsas eller lyssnas på. Huvudpersonerna är främst Jess och Bluey som båda jobbar som poliser. Jess delar bostad med två andra kvinnor där en av dem är den svenska Greta som kommit till Australien för att få komma bort från flera jobbiga händelser. Men istället blir det hon som hittar ett lik på en strand.
Själva polisarbetet är både en form av pusseldeckare men också med en hel del spänning och det blir lite nya världar för mig. Jag gillar också de olika karaktärerna som finns i boken och hoppas att Jess andra lägenhetskompis ska få ta lite mer plats i kommande bok. Däremot kan jag känna att det blev rätt övertydligt med Blueys butterhet och bakgrunden till det. Men det är ingen stor grej egentligen. Sen är det en konst att vilja berätta om så mycket runt omkring men ändå på ett sätt så det blir naturligt. Och jag tycker att Christina Wahldén oftast lyckas med det men sightseeingen mot slutet kanske blir lite för mycket.
Uppläsningen av boken var ok men inte mer än så. Jag brukar föredra neutral uppläsning framför drama. Men här blev det för neutralt till och med för mig. Jag hade t.ex velat ha lite nyansskillnader på de olika karaktärerna. Nu smälte de samman även om karaktärerna var väldigt olika - som när t.ex Jess och Bluey pratade.
Men jag längtar redan efter nästa bok i serien som jag ser att hon jobbar med.
Mitt betyg blir 4 av 5!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar