Stalker av Lars Kepler

Kan en bok bli för spännande?

Handling: För nio år sedan dömdes prästen Rocky Kyrklund till rättspsykiatrisk vård för ett brutalt mord. Själv minns han ingenting. Efter en svår olycka har han återkommande blackouter. 
Samma sommar som hans återanpassning till samhället påbörjas, skickar någon en filmsekvens på en kvinna i ett fönster till polisen. Nästa dag hittas kvinnan död i sitt hem. Det är inte bara det bestialiska våldet som leder tankarna till Rocky Kyrklunds gamla mord. En ny film kommer till polisen. Ingen förstår vad som händer och Joona Linna är försvunnen sedan mer än ett år. Nästan alla tror att han är död. Nästan alla.

Jag har blandade känslor för Keplers böcker. De blir lite för mycket för mig periodvis.

Första halvan av Stalker fungerar bra för mig. Men redan i hypnotisören irriterade jag mig på Erik Bark som dyker upp i den här boken också. Och jag blir lika irriterad på honom här. Tur att jag gillar Joona Linna betydligt mer. Efter halva boken börjar jag ana hur det ligger till men jag hade aldrig kunnat gissa bakgrunden till det hela.

Stalker har mycket av en skräckroman i sig (vilket inte heller är min grej). Men det fungerar. Det största misstaget jag gjorde var att jag valde att lyssna på den. Om det kommer någon mer Kepler-bok igen med Joona Linna måste jag läsa den istället så jag kan öka takten eller skumma de mest blodiga partierna. Eller för att inte tala om det extremt utdragna och actionfyllda slutet. Trots att det var en plåga hade jag svårt att lägga ifrån mig telefonen och sluta lyssna.

Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal

Mycket spännande och lärorik!

Handling: Natten mot valborgsmässoafton störtar Charlie Eriksson ner från en balkong på elfte våningen i Jakobsberg. Bakom sig lämnar hon ett liv av droger, kaos och ouppfyllda drömmar. 

Polisen avskriver dödsfallet som självmord. 

Samma natt vandrar Riddarn genom Jakobsbergs centrum, en tilltufsad man som hävdar att Olof Palme fortfarande lever. Han ser Charlie komma ut från en nattklubb tillsammans med en man som beter sig hotfullt - men vem skulle bry sig om det vittnet?

Helene har lämnat förorten. Hon har suddat ut sin bakgrund och brutit med familjen: en mamma som övergav dem, en pappa som drack och syrran som inte kunde skilja på verklighet och fantasi.

Men vem var hennes syster Charlie egentligen? Tog hon verkligen livet av sig? Och vad gjorde hon i Buenos Aires fyra veckor före sin död?

Det visar sig att Charlie hade kommit ödesdigra hemligheter farligt nära. Spåren leder henne tillbaka till 1970-talet när deras mamma förälskade sig i en argentinsk flykting och försvann. I sin jakt på sanningen konfronteras Helene med en brutal del av historien som går djupare in i hennes eget liv än hon någonsin kunde ana.

Tove Alsterdal skriver inga traditionella deckare. Det här är snarare en släkthistoria där det ingår en del brottslighet på ett eller annat sätt. Åter igen lyckas Tove Alsterdal på att mycket bra sätt binda ihop flera tunga ämnen i en bok. En sak som jag verkligen uppskattar med Låt mig ta din hand och även boken I tystnaden begravd är den nutidshistoria som vävs in.

Det som jag personligen hade svårt för i den här boken var de faror som Helene utsätter sig för trots att hon är mamma till två barn. Samtidigt vet jag ju att alla människor är olika och att sorg och andra saker kan förändra en människa under en period.

Den här boken är trots mina negativa ord mycket läsvärd fast jag måste erkänna att min favorit fortfarande är I tystnaden begravd.

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

En bok som lyckas täcka in så mycket så bra...

Handling: New York, 1987. Det finns bara en enda person i hela världen som förstår fjortonåriga June Elbus, och det är hennes morbror, den erkände konstnären Finn Weiss. När Finn som en av alldeles för många och alldeles för unga män dör i den fruktade sjukdomen aids, blir June helt ensam i världen. Hennes föräldrar har fullt upp på jobbet och storasyster Greta har glidit längre och längre bort. Men snart blir June kontaktad av Toby, den mystiske främlingen från begravningen, han som mamma kallar Finns "specielle vän", men vägrar säga något mer om. Mellan June och Toby växer en oväntad och omvälvande vänskap fram, och hemligheter avslöjas som får June att tvivla på allt hon dittills sett som sanning.

Jag har läst mycket positivt om den här boken och det gör mig ofta lite rädd eftersom det blir tuffare för boken att leva upp till förväntan då. Men det var ingen fara. Jag sträckläste den här boken. Det finns många böcker som tar upp för mycket saker och inget av det blir bra. Carol Rifka Brunt är en av få som faktiskt får till det. Hon berör AIDS och HIV, homosexualitet, syskonkärlek, syskonrivalitet, föräldraskap, vänskap och om att växa upp och vara en osäker tonåring och inte känna att man passar in. Alla delarna blir riktigt bra här.

June och hennes syster är i min ålder och det gör att jag kastas tillbaka många år. Jag minns skolavslutningen i nian där rektorn predikade om säkert sex så att vi inte skulle smittas av AIDS. Vi visste så lite då och AIDS var mest ett ord knutet till en viss oro. Så igenkänningsfaktorn gör bara boken ännu bättre.

Jag tyckte mycket om den här boken och rekommenderar den gärna!

Jag vill tävla hos Boken är tankens barns julkalender!

Bloggen: Boken är tankens barn kör i år en julkalender där man kan tävla varje dag.

För att få mer information om tävlingen kan man klicka här.

Varje dag kommer nya frågor men man har ända till den 27 december på sig att klura ut dem så därför känns det lite lockande. För jag har inte jättemycket tid i december men det är alltid kul att klura på bokrelaterade frågor.

Jag vill ju vara fri av Annika Persson

En bok om Lena Nyman!

Handling: Lena Nyman är en av de största skådespelarna och artisterna den svenska teater- och filmscenen ägt. Jag vill ju vara fri är den första fullständiga levnadsteckningen över henne.

Hon nådde till och med internationell ryktbarhet i Nyfiken-filmerna, som exporterade den svenska synden i slutet av 60-talet. "Ägt" är förresten fel ord när det gäller Lena Nyman: hon gick alltid sin egen väg och följde sitt huvud och sin känsla för karaktärernas särart. Få har gjort så många olika roller som Lena, men hon förblev sin egen, för hon ville ju vara fri, fri att göra det hon trodde på, utan påtvingade gester och masker.

När Lena Nyman gick bort i februari 2011, 66 år gammal, kändes med ens att hon fattades oss. Tack vare ett unikt och rikt källmaterial i form av efterlämnade brev, dagböcker, bilder och memoarutkast tecknar kulturjournalisten Annika Persson ett levande och personligt porträtt av denna sammansatta scenkonstnär och människa, i den första biografin över Lena Nymans liv och verk.

Under cirka 300 sidor får vi Lena Nymans historia. Den börjar när hon är ung och slutar med hennes begravning. Boken handlar huvudsakligen om hennes karriär men även om perioder i hennes privatliv.

I början när Lena Nyman beskrivs så känns om lite som vem som helst. En tonåring som kanske inte helt gillar extrajobben hon får och går sina egna vägar lite då och då. Hon får också lite mindre skådespelaruppdrag. När hon går på en provinspelning som artonåring upptäcker Vilgot Sjöman henne och hon får en roll i hans nya film 491.

Många såg något väldigt speciellt i Lena Nyman och hon spelade också väldigt många olika roller. Hon jobbade under många år på Dramaten och hon gjorde komedier med Hasse och Tage. Så hennes bredd var anmärkningsvärd. Tyvärr började hon tidigt missbruka tabletter och alkohol och jag funderar flera gånger om det är missbruket som gör henne till den hon är. Eller om hon klarar sig så pass länge trots sitt missbruk.

Boken känns gedigen. Den tar inte upp allt hon gjort men det gör den nog bara bättre. Den bygger mycket på intervjuer och dagboksanteckningar och visar mycket av Lena Nymans spontana känslor.

Jag tyckte den var mycket intressant att läsa trots att Lena Nyman aldrig blev någon favorit. Det hon blev mest känd för gjordes före min vuxentid och jag har inte sett så mycket av henne i efterhand. Men boken är till stor del en svensk film- och teaterhistoria förutom porträttet av Lena Nyman som tecknas.

Britt-Marie var här av Fredrik Backman

Underhållande och tragisk!

Handling: Britt-Marie var här är en roman om att förlora sig, förälska sig och att sparka på det som rullar.
Borg är ett samhälle om vilket det snällaste man kan säga är att det ligger vid en väg. Britt-Marie är en 63-årig kvinna som fått höra att hon är en passivt aggressiv ältande gnällkärring. Hon har lämnat storstan och sin otrogna man efter 40 års äktenskap, Borg har gått igenom en finanskris som inte lämnat något annat efter sig än "till salu"-skyltar och en ölstinkande pizzeria. Britt-Marie hatar fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är inte början på en underbar vänskap, det är det sannerligen inte.
Men när ungdomslaget i byn behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. För när det kommer till kritan finns bara en universell sanning om samhällen vid vägar: Pizzerior och fotboll är det sista som överger människorna.

Det här är den tredje boken jag läser av Fredrik Backman och det är ingen tvekan vilken stil han har på sina böcker. Han är helt enkelt en författare som får många att både skratta och gråta och det är få författare förunnat.

Trots att jag tyckte om Britt-Marie var här så når den inte upp till En man som heter Ove. I alla fall inte enligt mig. Men jag tyckte nog lite bättre om den här än Mormor hälsar och säger förlåt. Och den här är ju lite av en fortsättning på den fast med några andra personer från huset där de bodde.

Fredrik Backman lyckas återigen visa att världen inte är svart eller vit. Många människor som till en början verkar vara rätt otrevliga har många goda sidor om man bara ger dem chansen att visa det. Samtidigt kan inte alla människor förändra sig helt bara för att den bättre sidan kommer fram allt mer. Och det blir något för Britt-Marie att hantera. När ska man klamra sig fast och när ska man gå? Det är inte lätt att svara på den frågan och det återspeglas i boken.

Lewismannen av Peter May

Fortsättningen på Svarthuset!

Handling: Ett oidentifierat lik har hittats i en torvmosse på Isle of Lewis. Den enda ledtråden till kroppens identitet är en DNA-matchning med en av traktens lantbrukare. Men denne öbo, Tormod Macdonald nu en gammal man med demens har alltid påstått sig vara enda barnet
Tormod är också far till Marsaili Macdonald, den före detta Edinburgh-polisen Fin Macleods första stora kärlek. Så när Tormods familj kontaktar Fin och ber om hjälp känner han sig inte ha något val: han måste lösa mysteriet.

Jag tyckte mycket om Svarthuset och kunde inte vänta länge med att ta mig an Lewismannen efter att den väl kommit på svenska. Precis som Svarthuset så är den här inte en klassisk deckare. Handlingen cirkulerar kring ett troligt brott som begåtts men det är ingen vanlig utredning av ett antal poliser och kriminaltekniker. Istället är det Fin Macleod som stöttar den lokala polismannen eftersom han vet att Fin kommer att hantera Tormod på ett mycket mer humant sätt än den polis som är på ingång från fastlandet.

Jag blir fascinerad av miljön och den gör en stor del av boken för mig. Jag kan definitivt tänka mig att åka till de Yttre Hebriderna just med tanke på hur Peter May beskriver miljön där. Parallellt med bloggandet sitter jag faktiskt med Googles street view och tar mig runt i det karga landskapet med alla får.

För det mesta tycker jag att Fin Macleod är en mycket sympatisk man men jag måste erkänna att jag inte helt förstår mig på hur han fungerar. Men med tanke på hans bagage är det kanske inte helt konstigt att han inte tar sig an sina nära på ön mer än han gör. Och jag är oerhört nyfiken på den tredje och sista delen i serien.

Uppläsare är Mats Eklund.

Stinas möten av Stina Lundberg Dabrowski

Intressant och underhållande!

Handling: Under sin framgångsrika karriär som journalist har Stina Lundberg Dabrowski fått möjlighet att intervjua många berömda och intressanta personer. Vad tv-tittarna dock aldrig fått se är allt det som hänt bakom kulisserna, dels under det tålamodsprövande arbetet att få intervjuerna till stånd, dels före och efter själva samtalen.

I Stinas möten berättar hon på ett personligt sätt om sin nervositet, om det hårda slit och alla långa resor som ligger bakom de populära programmen. Vi får veta hur hon själv upplevde mötena med internationellt kända personer som Hillary Clinton, Leonard Cohen och Nelson Mandela, och kända svenskar som Jan Stenbeck och Ludmila Engquist.
Denna utgåva innehåller även en nyskriven text om Anna Nicole Smith och Nancy Dell'Olio.

Den här boken är en lättsam och periodvis rätt intressant läsning. Någonstans mitt i känner jag att jag blir lite less på att det inte handlar så mycket om personerna hon ska intervjua utan mer om hur besvärligt det var att dels få till intervjun eller resan till personen i fråga. Men som tur vad är inte alla kapitel sådana.

Totalt sett är boken ändå läsvärd. Min syn på Stina Lundberg Dabrowski har nog också ändrats. Mycket för att jag inte funderats så mycket på henne som person utan mer varit imponerad av vilka intervjuer hon lyckats få till.

Flickoffret av James Oswald

Den första boken om Tony McLean.

Handling: En ung flickas vanställda kropp hittas i 
en igenbommad källare. Hennes kvarlevor är omsorgsfullt utplacerade efter vad som ser ut att ha varit en grym och makaber ceremoni. Händelsen tycks ha ägt rum för mer än sextio år sedan.

För den nytillsatte kriminalkommissarien Tony McLean i Edinburgh är detta ett 
"cold case" som borde ges låg prioritet - men Mc Lean kan inte släppa tanken på offret och hennes ohyggliga död. Samtidigt plågas Edinburgh av en rad blodiga mord. Det är dödsfall som inte uppvisar någon rimlig logik, och Edinburghpolisen står handfallen.

McLean blir alltmer övertygad om att de nya morden på något sätt är kopplade till det vedervärdiga ritualoffret av flickan för ett halvt århundrade sedan.

Uppläsare: Anders Jansson

Jag blev nyfiken på den här boken mycket för att uppläsaren fått mycket beröm för sitt jobb på bland annat Storytel. Jag kan bara hålla med att han gör ett mycket bra jobb. Det som i gengäld är knepigt med att lyssna på den här är att ungefär hälften (periodvis kändes det åtminstone så) börjar på Mc-någonting. Det gör det aningen knepigt ibland att hålla isär människorna. Men sammanhangen de figurerar i gör att det ändå fungerar bra.

Jag tyckte mycket om den här deckaren. Det är trevligt med den skotska miljön och mentaliteten. Tony McLean är också en trevlig bekantskap även om han vissa stunder blir lite väl ivrig och barnslig i sin handling. Men det gör honom mer mänsklig.

Det är tur att jag inte har något emot övernaturliga inslag för det finns en del av det i den här. Sen är vissa saker är också självklara för mig långt innan författaren låter Tony McLean förstå hur det ligger till. Det kan vara lite störande men bara lite.

Överlag är det en mycket bra deckare (kanske lite väl många brutala mord i och för sig) men jag gillar både Tony McLean och miljön så pass mycket att jag hoppas att kommande böcker snart är översatta. Det verkar finnas fyra utgivna på engelska och den femte kommer om några månader.

Vanmakt av Thomas Erikson

Tredje boken om beteendevetaren Alex King.

Handling: Ett spädbarn försvinner från en engelsk diplomatfamilj i Stockholm, bara för att några timmar senare dyka upp på den brittiska ambassaden. Några dagar senare försvinner pojken på nytt, liksom familjens barnflicka, och efter ytterligare en tid även familjens tonårsdotter... Ett maktspel pågår, men vem håller i trådarna?


Den här började jag läsa på väg hem från Lanzarote så jag hann nästan halva boken under resan. Jag tycker att det är oerhört intressant med folks beteenden och fick själv nyligen göra en enkel variant av DISC-analys där jag blev övervägande blå. På Thomas Eriksons sida kan man läsa om de olika färgerna. Jag har mycket blått i mig men också en hel del grönt.

Första halvan av boken flöt på bra för mig medan andra halvan gick trögare. Men då var jag också tillbaka på jobbet och fick inte till den sammanhängande läsningen lika bra. Boken blev också väldigt komplex och invecklad mot slutet där jag försökte förstå hur allt hängde ihop.

Thomas Erikson får till en väldigt spännande handling och den är också frustrerande för jag inser hur oskyddad man är om någon verkligen skulle vilja skada en. Här får vi också en inblick i diplomat-världen som är en rätt stängd värld.

Mina invändningar är att jag efter tre böcker om Alex King fortfarande inte helt kan känna för honom. Något med honom gör mig oerhört frustrerad och det är nog samma frustration man upplever hos Nina Mander. Hur kan någon som är så bra på kommunikation vara så usel på att kommunicera med någon man tror sig tycka mest. I just Vanmakt hade jag även svårt att känna för diplomatfamiljen och då i synnerhet de vuxna. Jag behöver ofta känna mer för huvudpersonerna eller åtminstone få något mer från dem som gör att jag tycker om att läsa om dem. Här blir jag tillslut rätt frustrerad på de flesta vid något tillfälle och rätt ofta på flera av dem.

Boken är trots allt definitivt läsvärd. Beteende-delen väger definitivt upp och även det lite udda fallet. Tempon är överlag snabbt och kapitlen är korta vilket gör den lättläst. Nästa bok heter Vedergällning och den kommer jag läsa på sikt.