Födelsedag!

Förra veckan fyllde jag år - igen! Det gjorde att hyllan med olästa böcker fylldes på rejält.

Av sambon fick jag:
Den lysande världen av Siri Hustvedt
En fransk curry av Richard C. Morais
Fågelbarn av Christin Ljungqvist
Vi kom över havet av Julie Otsuka
Fågelburen av Lisa Jewell
Svinen av Lotte & Sören Hammer

Av min syster fick jag Gillian Flynns Gone Girl - tack återigen för boken och allt annat jag fick!

Slutligen fick jag ett härligt paket på posten av min vän Boksnoken med boken Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie samt smarrig choklad (som jag snabbt gömde undan). Jättetack för det fina paketet. Jag har läst två av hennes andra böcker och uppskattat dem mycket.

Jaktmark av Helene Tursten

En helt ny serie av Helene Tursten

Handling: Embla Nyström är 28 år och jobbar som polis. Dessutom är hon nordisk mästarinna i lätt weltervikt. När hon som vanligt åker hem till sin barndoms Dalsland för att vara med i årets älgjakt bryts semestern brutalt när två av medlemmarna i ett annat jaktlag försvinner spårlöst. 

Jag blev riktigt nyfiken när jag insåg att Helene Tursten börjat på en ny serie. Men tyvärr var den inte så bra som jag hade hoppats. Jaktmark kändes mer som en debutbok än som en nystart av en etablerad författare när det gällde själva kriminalfallet. Den kändes helt enkelt tunn och förutsägbar och var fylld av många oväsentliga vardagsdetaljer.

Istället för äldre försupna poliser verkar det nya vara att skriva om unga kvinnliga poliser med olika traumatiska upplevelser bakom sig. De går också sina egna vägar och reagerar spontant utan ett uns av eftertanke titt som tätt. Embla verkar tyvärr falla in i skaran här. Det var flera gånger som jag inte alls förstod varför hon reagerade och agerade som hon gjorde och jag blev mest irriterad på upplägget.

Det som var positivt med boken var miljön med jakten som bakgrund. Där lyckas Helene Tursten måla upp en speciell känsla med jakten, jaktlaget och stämningen i gänget. Där är det också bra att ha med en hel del detaljer eftersom det är sånt som inte är allmän kännedom till skillnad från att fixa en kopp te och röra runt i det med en sked...

Uppläsare var Mirja Turestedt vilket fungerade bra för mig.

Svart gryning av Cilla & Rolf Börjlind

Återigen en spännande bok av paret Börjlind!

Handling: Olivia Rönning har valt att återvända till polisyrket och fått en tjänst i skånska Höganäs. När den lilla orten Arild drabbas av ett fruktansvärt barnmord dras Olivia in i utredningen.

Några dagar senare begås ett nytt barnmord. Denna gång på Värmdö. Sjuårige Aram har fått sin nacke avvriden på samma sätt som treåriga Emelie i Arild. De brutala morden ger eko över hela landet. Rikskrim och Mette Olsäter kopplas in. Misstankarna riktas mot rasistiska kretsar som uttalat hot mot båda barnens föräldrar.

Tom Stiltons vän Ronny ger honom en bok som han har fått in till sitt antikvariat. I boken ligger ett stort antal urklipp. Alla handlar om ett olöst mordfall på en gravid lyxprostituerad från 2006. "Jillfallet" var det fall som Stilton blev utmanövrerad från och aldrig har kunnat glömma.

När Marianne Boglund på SKL får en träff i registret söker hon upp Mette Olsäter. Testresultatet styr in utredningen på märkliga vägar.

Cilla & Rolf Börjlinds böcker fungerar mycket bra så länge man inte bryr sig om osannolika sammanträffanden. Visst händer sånt men kanske inte så ofta som de gjort i den här serien. Sen finns det en hel del regler som inte följs vilket kanske inte heller är så sannolikt. Inte i den här omfattningen i alla fall.

Den här boken är rätt hemsk på många sätt eftersom det handlar om någon som dödar barn. Samtidigt som jag lyssnade på den här läste jag en deckare som handlade om en gruppvåldtäkt (Illdåd) så oavsett vilken bok jag ägnade mig åt var det jobbiga ämnen. Svart gryning är nyutkommen och utspelar sig i närtid om man nämner det kommande valet. Det är också fokus på de rasistiska krafter som finns i Sverige i olika organisationer.

Något jag förundras över i den här serien är att så få är helt vanliga människor - vad nu det är. Men alla huvudpersoner är väldigt färgstarka eller har mycket speciella egenskaper eller uppväxtförhållanden. När det väl dyker upp en karaktär som är lite mer som vem som helst känns det nästan konstigt.

Jag har sett att den här serien ska filmatiseras i tv-serieform om jag förstod det rätt. Det kommer säkert bli bra men jag kommer nog inte uppskatta den lika mycket som tv-serien Graven.

Uppläsare är Tomas Bolme som fungerar men han är ingen favorit. Jag är inte helt överens med hans tolkningar av vissa människors sätt att prata.

Illdåd av Thomas Erikson

En deckarserie ur ett lite annorlunda perspektiv...

Handling: Under en efterfest på lucianatten blir Sara Leijon brutalt våldtagen av fyra män. Chockad och skadad tar hon sig till polishuset och gör sin anmälan. Fallet tycks glasklart, alla bevisen finns där, på Saras kropp och i hennes berättelse. Men när det gäller en våldtäktsrättegång är ingenting enkelt. När Sara lyckades ta sig ur lägenheten den där ödesdigra natten trodde hon att hon hade överlevt det värsta, men det visar sig snart att det bara var början. 

Kriminalinspektör Nina Mander vet vad Sara ger sig in på när hon anmäler männen, hon vet att Sara har alla odds emot sig och i ett försök att hjälpa henne kallar Nina in beteendevetaren Alex King. Kanske kan han stötta och lotsa Sara genom den extrema påfrestningen. Alex tar sig an uppdraget, men vad han inte räknar med är hur starkt situationen kommer att påverka honom. Rättegången river upp fula sår ur det förflutna och för sent inser Alex att han tagit sig vatten över huvudet.

Den här boken har tagit tid att ladda för och den har tagit tid att läsa. Inte för att jag inte gillar Thomas Eriksons böcker utan för att det är så obehagligt med gruppvåldtäkter och i synnerhet med den efterföljande rättegången. Även om det här är fiktion så vet man ju att mycket av de som händer i boken även händer riktiga offer. Där försvarsadvokaterna faktiskt får utsätta offren för fruktansvärda verbala angrepp.

I Thomas Eriksons serie är huvudpersonen inte polis utan beteendevetare som analyserar personer efter deras beteenden. Jag var nyligen på en kickoff där vi körde en lättare variant av den här typningen inför ett projekt som vi ska jobba med under ett år. Längst bak i den här boken kan man läsa en sammanfattning av respektive typ. Mycket tack vare kickoffen tog jag äntligen tag i den här och är glad att jag läste den. Jag vill ju vidare i serien och boken är viktig - men jobbig.

Det som gör att läsningen trots allt flyter på är att kapitlen är korta man hoppar mellan många olika personer. Jag tycker också jag får en rätt stor förståelse för många av de inblandad - dock ej alla men det beror mest på att Thomas Erikson gått in så djupt i dem. Alex King är en komplex person och han har en hel del i sitt bagage. Jag ser fram emot att fortsätta läsa serien och även få mer inblickar i folks sätt att bete sig.

Svekets offer av Set Mattsson

En deckare som handlar mer om Malmö på fyrtiotalet än lösandet av brotten.

Handling: Vintern 1946. En ung kvinna skjuts ihjäl i sitt hem i Malmö samtidigt som stadens invånare förbereder nyårsfirandet. Jakten på mördaren når sin kulmen under nyårsnatten då det också bryter ut häftiga kravaller i stadens centrum.

Kriminalöverkonstapel Douglas Palm leder polisens febrila arbete denna natt, och trots att mördaren slutligen grips är utredningen full av frågetecken. Några månader senare upptäcks ett drunknat spädbarn i Pildammsparken och allt ställs på sin spets.

Med ålderns så verkar intresset för historia att öka. Åtminstone i mindre doser. I Set Mattssons andra bok om Douglas Palm får vi fortsätta att följa med i Malmös utveckling under fyrtiotalet. Den första boken fokuserar på andra världskrigets slut och då fångar från koncentrationslägren kom till Malmö innan de sen slussades vidare.

Den här boken handlar mycket om levnadsvillkoren, om arbetskraftsinvandringen och hur de fackliga rörelserna växte. Den tar även upp rädslan för kommunismen. Genom att följa Douglas Palm i hans vardagliga arbete så passerar flera brott och ett antal människoöden. När jag läste en artikel om Set Mattsson fick jag känslan av att han berättar om Malmös historia i form av en deckare och det är tydligt att han har verkligen forskat kring faktiska händelser i Malmö på den tiden. Det ger ett stort mervärde för mig.

Så är man bara intresserad av brotten och stora spänningsmoment är det här inte rätt bok. Om man vill ha mycket historia och miljöbeskrivningar medan poliserna jobbar på i maklig takt så är det här en utmärkt serie.

Uppläsare av ljudboken är Mats Eklund som fungerar mycket bra för mig.

Världens bästa bok av Peter Stjernström

Ett bra och intressant försök!

Handling: Den gamle romanförfattaren är ärrad av krogliv och utanförskap. Men kan han bara hålla sig nykter är hans tangentbord gudabenådat. Hans kollega, den unge och snygge poeten, kan väcka liv i en gråsten med sin värme. Han älskar hela världen och kärleken är besvarad.
De bägge författarna kommer på en mästerlig idé samtidigt. Man borde skriva en bok som har allt! Som hamnar på topplistorna i en massa olika kategorier: thriller, kokbok, bantning, populärpsykologi, självhjälp och så vidare. Allt på en gång! Om man lyckas kommer den att sälja som smör och toppa bestsellerlistorna över hela världen. En sådan bok kommer att ge pengar, ära och odödlighet. Men bara till en av dem. Den som är först.
En galen och spännande jakt tar vid där författarna tvingas till nya arbetsmetoder för att nå sina mål. Vem hittar bäst inspiration? Vem lyckas snärja den unga stjärnförläggaren Astra? Vem vinner och vem försvinner? Den som läser får se.

Här kommer funderingar på hur man skriver världens bästa bok och det är tydligt att Stjernström testar varianten där man har med element så alltid något av dem tilltalar någon. Eller helst ska såklart alla tilltala alla eftersom det är små doser av det mesta. Det gör boken väldigt varierad och och greppet är intressant att diskutera.

För mig personligen gick det lite trögt under första halvan eftersom jag hade svårt för de stereotypa och lite överdrivna karaktärerna som inte får någon riktig plats i form av bakgrund som leder till en större känsla för personerna. Men boken har andra behållningar som just mat-inslag och allt möjligt annat som ger rätt hög igenkänningsfaktor.

Mot slutet blir den mer intressant och här går man in lite mer i karaktärerna plus att ett lite större spänningsmoment kommer.

Djävulsstjärna av Jo Nesbø

Den femte boken om Harry Hole!

Handling: Det är semestertider i Oslo och värmebölja råder. Polishuset står tomt sånär som på två personer: karriäristen Tom Waaler och Harry Hole, vars uppsägning hänger i luften sedan han förgäves försökt bevisa att Waaler är skyldig till mord och vapensmuggling.

När en ung kvinna hittas mördad med en femuddig röd diamant under ögonlocket och ett avhugget pekfinger, tvingas Harry ta sig an fallet - tillsammans med Tom Waaler.

Medan mördaren slår till gång på gång efter ett till synes obegripligt mönster stiger paniken i Oslo. Harry arbetar febrilt för att knäcka djävulsstjärnans symbolik och måste samtidigt göra upp med Waaler en gång för alla.

Jo Nesbøs böcker innehåller mer än bara en deckare. Jag körde ju fast efter de två första böckerna men tog nyligen nya tag och efter det så går det rätt fort framåt. Det som är lite jobbigt är att nästa bok har jag faktiskt läst - det var den första i serien som jag läste eftersom de kom ut i fel ordning. Men det har gått så lång tid så jag kommer inte ihåg så mycket om Harry Holes privata liv och bara lite om själva deckarfallet.

Men nog om det. Djävulsstjärnan är väldigt spännande och jag undrar faktiskt hur den ska sluta. När boken startar är Harry Hole väldigt försupen efter besvikelserna från förra boken och lite som hänt däremellan. Tyvärr är det väldigt frustrerande att läsa om någon som sänker ner sig så men samtidigt är det säkert nyttigt att få lite inblickar i ett beroende jag inte vet mycket om.

Det är svårt att skriva så mycket mer för då avslöjas för mycket om handlingen. Det enda jag kan säga är att det inte kommer dröja så länge innan jag fortsätter med den sjätte boken i serien.

Uppläsare är Jan Waldekranz som jag är mycket nöjd med efter att ha lyssnat på några böcker. Trots att han inte förändrar rösten så väldigt mycket känner jag alltid att jag hör när Harry Hole pratar.

Torsdagarna i parken av Hilary Boyd

En riktig sträckläsarbok!

Handling: Vad gör en kvinna om den man hon varit gift med i halva sitt liv en dag kliver upp ur den äktenskapliga sängen och flyttar in i gästrummet för gott? Det är vad som händer Jeanie.

Jeanie känner sig naturligtvis kränkt och förbannad. Har hon gjort något fel? Är George inte längre attraherad av henne? Har han någon annan? Jeanie ansätter George med en massa frågor men han förmår inte ge några svar. Upprördheten lägger sig så småningom och Jeanie finner sig i att de har skilda sovrum. Hon har annat att tänka på. Efter många år som hemmafru har Jeanie öppnat en hälsokostaffär som går bra, med en stadigt ökande kundkrets. Hon står mitt i livet, har äntligen kommit till sin rätt och har aldrig känt sig så levande. Annat är det med George, han vill att de säljer sitt radhus i norra London och flyttar till Dorset där det finns gott om golfbanor och möjlighet till ett stillsammare liv, de är ju trots allt över 60 båda två.

Torsdag är den bästa dagen på hela veckan. Då hämtar Jeanie sitt barnbarn Ellie och tar med henne till lekparken. Där träffar Ellie Dylan, som också går till parken på torsdagarna, fast med sin morfar Ray. Mellan Jeanie och Ray uppstår genast en tät och djup kontakt. De upptäcker att de kan prata om allt. Ray är allt det som George inte är, han lyssnar på vad hon har att säga och är dessutom skitsnygg! Plötsligt blir torsdagarna i parken viktigare än allt annat i Jeanies liv. Men så råkar Ellie försäga sig, Ray framstår plötsligt som ett hot och Jeanies hela tillvaro hotar att rasa samman.

Förra boken jag läste tog för mig rätt lång tid att läsa klart och jag ville ha en bok efter det som jag verkligen kände för. Egentligen ville jag spara den här till en semesterresa som ska göras i höst men kunde inte hålla mig.

Det här är en klassisk myspysbok där man lever sig in i rollerna och tar ställning för Jeanie som är huvudpersonen. Men känner så starkt med hennes besvikelser men också med de glädjeämnen som sker.

Nu väljer jag att bara sluka boken men visst dyker det upp tankar kring varför hon inte har den minsta kontroll eller kunskap om deras ekonomi eller varför morfadern George inte ens nämns som ett alternativ till att vara barnvakt. Han som ändå är pensionerad och ledig. Det är mycket möjligt att han inte passar av olika skäl men just det att det inte ens nämns känns konstigt idag. Så på så sätt känns boken rätt åldersstigen. Mina tankar dras mer till generationen över än de som är runt 60 idag.

Torsdagarna i parken var ett trevligt mellanspel, en lättläst engagerande bok som visserligen inte kommer lämna några större spår men som ändå känns som att den ligger lite över medel i feel good-kategorin.

Dödsdömd av Damien Echols

En bok som verkligen skrämmer en!

Handling: Som 19-åring dömdes Damien Echols till döden för sadistiska sexmord på tre åttaåriga pojkar. Han och vännerna Jason Baldwin och Jessie Misskelley Jr blev West Memphis Three: fattiga ungdomar som utpekades som satanistiska ritualmördare, trots bristande bevis. Efter en lång kampanj släpptes de fria. Det här är Damien Echols historia.

Delstatens åtal byggde enbart på ett framtvingat erkännande från Misskelley och, skulle det senare visa sig, fabricerad bevisning. Vittnesbörd om Echols demoniska personlighet och det faktum att de gillade Metallica beseglade de åtalades öden: Baldwin och Misskelley fick båda livstidsstraff och Echols utpekades som satanistisk ritualmördare och dömdes till döden. Men rättsfallet blev snabbt omdiskuterat och domarna ansågs tvivelaktiga. Det hela kom att skildras i den uppmärksammade dokumentärfilmen Paradise Lost 1996. Dokumentären väckte stort internationellt intresse och resulterade i en kampanj för ett frikännande av West Memphis Three. Johnny Depp, Eddie Vedder, Henry Rollins och Peter Jackson är några av de mest kända som deltog i kampanjen. Tack vare deras insatser, särskilt från Echols fru, Lorri, som han träffade under fängelsetiden, frikändes alla tre i augusti 2011 genom en så kallad plea bargain, där de tog på sig morden mot att släppas fria efter den strafftid de dittills avtjänat. Ett par av de svenskar som engagerat sig för West Memphis Three är Fredrik Strage och Ika Johannesson.

Det har tagit ovanligt lång tid att läsa boken Dödsdömt. Troligtvis beror det på att semestern är slut och att jag inte orkar läsa mycket på vardagskvällarna. Det är heller ingen upplyftande läsning utan här får man en hemsk historia som man inte vill tro ska förekomma i ett demokratiskt rättssamhälle som jag nog gissar att USA vill framhärda att de har.

Jag blev nyfiken på boken efter att Damien Echols framträdde i Skavlan men glömde bort den till nu. Damien Echols skriver om sin fattiga barndom och det är en mycket deprimerande uppväxt som är rätt tung att ta sig igenom. Parallellt berättar han om tiden i fängelset och hur mycket vidrigheter han fick vara med om. Vad vakterna utsätter dem för eller andra medfångar. Vissa saker fastnade lite extra och ett parti handlade om några av de andra dödsdömda och hur udda de betedde sig. Eller där Damien Echols skriver att i princip alla där kommer från rätt vidriga uppväxter och att det i sin tur format de dömda.

Som alltid när man läser en självbiografi är det författarens egna upplevelser som beskrivs vilket man får ha i bakhuvudet. Jag googlade på nätet och såg att det fanns invändningar från en av de andra tre kring hur han framställdes och ett speciellt händelseförlopp. Jag såg också att det finns människor som fortfarande tror att Damien Echols är skyldig till morden men av det jag läste kändes det som det byggde mer på känsla än på faktiska bevis. Det är i alla fall väldigt tydligt att de inte fick rättvisa rättegångar eller stöd från försvarsadvokaterna i början. Det är också tydligt att de testat gränserna en del i ungdomen vilket gjorde dem till väldigt bra misstänkta.

Rent textmässigt går den bra att läsa. Min största invändning är att det är lite för många detaljer med, detaljer som är helt oväsentliga för historien och mer tar plats. Den inbundna boken är på 378 sidor så det hade inte skadat att banta ner boken aningen.

Kvinnan på övervåningen av Claire Messud

Om att vilja så mycket men inte riktigt våga...

Jag har läst väldigt mycket positivt om den här boken och var verkligen intresserad av att läsa den. Men jag fick två problem med den. Dels hade väldigt höga förväntningar och dels blev jag oerhört irriterad på baksidestexten. Jag gillar generellt inte när man får veta i förhand att något hemskt ska hända. Och här står det att en katastrof ska hända men i min värld var det dessutom ingen katastrof. Det hände definitivt något som inte var särskilt trevligt (milt uttryckt) men att kalla det en katastrof känns bara konstigt. Och istället för att njuta av boken så satt jag bara och undrade när det skulle hända.

Nu verkar det som om jag inte tyckte om boken. Trots allt så gjorde jag det ändå. Boken får mig att tänka på Siri Hustvedts Vad jag älskade (och som jag älskar) som också handlar mycket om konst och dessutom vid någon period rätt likartad konst. Böckerna där Siri Hustvedt haft kvinnor som huvudpersoner har också handlat mycket om att hitta sig själv.

Det känns som Nora Eldridge har placerat sig i ett fack och inte vet hur hon ska ta sig ur det. Hon vill otroligt mycket men vågar inte riktigt tro på sig själv för att satsa så mycket som faktiskt krävs. Samtidigt väljer hon bort annat i sitt liv och det gör henne ännu mer arg och frustrerad. Där tror jag många känner igen sig och det gör att jag ändå tar till mig boken. Just att många försakar sakar av olika skäl men då inte utnyttjar tiden eller vad det nu kan vara till det man drömmer om att göra. Istället begränsar många sig själv på grund av så många olika rädslor.

För Nora blir det ännu mer komplext eftersom hennes elev Rezas mamma Sirena faktiskt har allt Nora egentligen vill ha - både familj och framgångar som konstnär. Att få vara en del av den familjen väcker så många olika känslor hos henne. Hon älskar att få vara med dem alla men blir samtidigt som hon blir så medveten om sin egen ensamhet vilket gör henne arg och frustrerad.

Jag tycker nästan alltid om böcker som har konsten som biämne. Inte för att jag är bra på att skapa utan för att jag skulle vilja vara bra på det. Däremot kan jag inte riktigt anamma Noras vrede och ibland naivitet och förstår inte riktigt alla känslostormar. Men så är inte jag en känslomänniska heller och kanske når inte Claire Messud riktigt fram till en sådan som mig på grund av det?

Handling: Nora Eldridge är fyrtiotvå år och lågstadielärare i Cambridge, Massachusetts. Hon lever ensam. På dagarna tröstar hon andras barn, på helgerna besöker hon sin gamle far. Nora är pålitlig och ansvarstagande, kommer alltid i tid, har alltid ett vänligt ord att säga. En gång i tiden drömde hon om ett annat slags liv, där skapande och utveckling stod i centrum. Men åren gick.

En dag kommer en ny elev, den vackre och begåvade Reza, till klassen. Pojkens pappa Skandar är professor, hans mamma Sirena är konstnär. De är intellektuella och glamorösa, allt som Nora en gång velat vara. Mötet med familjen blir omvälvande och utvecklas till en förälskelse som skakar hela hennes tillvaro i grunden. De har alla pojken, mannen, kvinnan något som hon plötsligt inte kan leva utan och genom Sirena hittar hon tillbaka till konsten och verkliga, bultande känslor. Det blir ett år i hennes liv som förändrar allt.
Och precis när hon är som mest sårbar, vidöppen för livet och redo att leva det, inträffar katastrofen.