söndag 24 april 2011

Matthandlare Olssons död av Karin Wahlberg

Den här boken köpte jag som mp3-bok och uppläsare var Torsten Wahlund (en av mina favorituppläsare).

Handling: En man sitter på däcket på en färja utanför Istanbul. Han lutar sig mot relingen och njuter av de varma vindarna. Han är en lagom rund man i sina bästa år och han är inte beredd på att dö.


Det brutala mordet på en svensk matthandlare på affärsresa i Turkiet blir upptakten till en historia om en okänd dotter, en exklusiv matta och om den vardag och de drömmar som människorna vi möter under berättelsens gång både brottas med och hämtar kraft ur för att hantera den onda bråda död som drabbat dem.

De tog lite tid för mig att komma in i boken (har tappat lite lyssnarflyt och inte haft så mycket tid). Den här hör inte till Karin Wahlbergs bättre men är ändå intressant och bra. Som alltid är hon duktig på att berätta om bifigurerna och går inte lite i deras bakgrunder för att förklara lite varför de fungerar som de gör på ett trovärdigt sätt.
 
Men samtidigt finns det flera saker jag stör mig på (ett gäng sammanträffanden som känns lite väl krystade). Dels lyckas Veronika Lundborg bli vittne på två olika ställen i utredningen. Dessutom inträffar en tredje händelse som hon hamnar i och som påverkar utredningen. Nu är kanske Oskarshamn inte Sveriges största stad men riktigt så liten trodde jag inte den var... Den tredje händelsen (råkar även en av huvudbipersonerna ut för). Sen stör jag mig också på att det låter som Claes Claesson bara kan ta ut sina pappadagar direkt efter förlossningen och eftersom han nu åker till Istanbul så förlorar han dem... Så är det ju inte alls. Man har ju 60 dagar på sig att ta ut dem. Men förhoppningsvis syftar Karin Wahlberg på att han inte kan ta igen just dessa dagar, de allra första i sitt nya barns liv. Dessutom hoppas jag att folk i allmänhet inte är riktigt så otrogna som många var i den här boken.
 
Slutet känns lite onödigt brutalt och aningen tillrättalagt. Det känns som att det sista brottet uppstod för att de skulle kunna sätta dit mördaren och få rejäla bevis. Sen lämnades en lös tråd och vi får se om vi får veta mer om den i någon kommande bok.
 
Trots det negativa jag skrev om ovan kommer jag ändå fortsätta att läsa Karin Wahlbergs böcker. Fast kanske mer för bifigurerna än för själva kriminalgåtan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar