Handling: I centrum står fem unga kvinnor som arbetar på ett förlagshus i New York: Caroline, sekreterare med universitetsexamen som drömmer om att bli förläggare; April, lite naiv landsortstjej som snart förvandlar sig till alla mäns drömkvinna; Gregg, bohemisk skådespelerska som i hemlighet längtar efter ett mer traditionellt liv; Barbara, ensamstående mamma som sliter för att få vardagen att gå ihop och slutligen Mary Agnes som är besatt av sitt kommande bröllop.
I min ungdom läste jag Klassträffen och Efter klassträffen som jag måste erkänna att jag tyckte var bättre. Men å andra sidan kanske jag inte skulle gilla dem lika bra om jag läste om dem idag.
Rona Jaffe lyckas beskriva kvinnorna på ett sätt som gör dem levande och rätt olika och intressanta att följa. Även hur mycket kvinnorna då var tvungna att kämpa för att få ta plats på sina arbetsplatser och inte vara underbetalda slavar. Den blir aldrig tråkig men känns ändå som den är i längsta laget i förhållande till vad man får. Men man får ju inte glömma att den faktiskt skrevs då på 50-talet och var Rona Jaffes debutroman. Hon jobbade dessutom själv i den miljön och intervjuade ett femtiotal unga kvinnor för att del av deras erfarenheter. Så den är på många sätt som ett tidsdokument och det är spännande att se hur mycket som förändrats och vad som faktiskt inte gjort det.
Den här var den fjärde boken och sista boken som jag läste ut på vår Cypernresa vilket gör att den kommer ha en speciell plats i mitt hjärta (som böcker ofta får som man läser på en härlig semester).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar