Handling: Bilen tvärnitar och tutar två gånger. Tova hämtar väskorna och barnen och skyndar sig ut. Det är bråttom att komma iväg för att Timo inte ska döda henne. Under de senaste åren har han misshandlat henne när han druckit, nyligen slog han ut två av henne framtänder. Våldet har blivit vardag och självförtroendet är sedan länge krossat. med döttrarna sovande i baksätet rullar bilen iväg. De ska till Sverige, till framtiden.
Tovas flykt från våldet och mot ett bättre liv bildar fond för Josefine Sundströms roman om tre generationer kvinnor och deras kamp mellan stolthet och svält på den lilla ön utanför Kaskö i Österbotten.
Den här har legat rätt länge och väntat på att bli läst. Och jag kan ha svårt för böcker med för mycket smärta när jag verkligen bryr mig om karaktärerna. I synnerhet när de är barn och verkligen inte kan göra mycket. Och precis så var den här boken.
Som jag förstått det bygger den här romanen delvis på Josefines Sundströms mammas historia. Men att mycket är påhittat också i den här boken och därför är en roman.
Vi får följa tre kvinnor i den här boken. Susanna, hennes dotter Mari samt Maris dotter Tova. Fokus ligger främst på den som växer upp så det är oftast med unga ögon vi får följa de olika händelser som sker under krigsår och fredsår. Mamma Susanna kämpar med att få pengar till familjen och har ingen ork kvar att känna någon kärlek till hennes yngsta. Och det gör så ont att läsa om det. Maris dotter Tova har däremot andra chanser att lyckas än sin mamma med sitt läshuvud. Men ett felaktigt val av man gör hennes liv så svårt.
I början tycker jag att boken är tung just för att det är så mycket hemskt som händer. Men efter ett tag kommer det också allt mer fina stunder för de olika karaktärerna vilket lättar upp läsningen och gör det lättare att orka med smärtan. För under första halvan får jag pausa läsningen lite då och då för att det gör för ont.
Boken utspelar sig nästan bara i Finland och jag gillar att läsa om vårt grannland. Och i synnerhet som de har en rätt annorlunda historia än Sverige under krigstiden. Och konsekvenserna av det.
Jag är glad att den här inte längre är en hyllvärmare utan läst.
Den får betyget 4 av 5.
Jag har bara läst hennes Boel och Oscar, som var riktigt bra. Har tänkt att jag borde läsa mer av henne. Gillade tonen i hennes språk och jag gissar ju att den är återkommande.
SvaraRaderaJag har också läst Boel och Oscar kom jag på efter att jag lagt ut inlägget :). Jag gillade den men den här har mer svärta sig sig än vad den hade vilket gör att jag kommer att komma ihåg den här mycket mer.
Radera