Havskatten av Ann Rosman

En härlig sommardeckare om Marstrand i nutid och dåtid!

Handling: Det är 1906 och kung Oscar II anländer till kurorten Marstrand. Runt honom flockas societeten och under två intensiva sommarmånader badar man tångbad, knyter kontakter och väver intriger. Direktör Lundberg med familj har tagit in på det nybyggda Turisthotellet, trots att det egentligen är alldeles för dyrt. Men förhoppningsvis kan den stärkande havsluften kurera den sjukliga dottern Karolina, och kanske kan de på köpet hitta henne en välbeställd make. I kretsarna runt kungen möter Karolina greve Douglas Lagercreutz, som snart visar sig bära på en skamlig hemlighet. 

En kväll i maj 2013 övar Marstrands deltidsbrandkår rökdykning inne på det anrika Turisthotellet, men övningarna avbryts när brandmännen hittar kroppen av en död man. Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg kallas in för att utreda fallet. Har mannen blivit mördad? Och vem kan tänkas ha vinning av hans död?

Det är något speciellt med Ann Rosmans böcker. I dem blir deckardelen nästan en bisak och de flesta är nog rätt nöjda med det. Det är intressant att följa Karolina och trycket hon har över sig att finna en make. Att hennes far dessutom har ekonomiska problem gör inte saken bättre. Det märks också att Ann Rosman gör grundliga efterforskningar och hon lyckas verkligen måla upp bilderna för mig. Det enda negativa här är att hon blir lite väl övertydligt och också upprepande kring vissa beteenden hos främst huvudpersonerna.

Den nutida biten om polisarbetet är visserligen uppfriskande men lite irriterande med Karins ständiga önskan om att bara vilja bo på sin båt och svårigheterna att hitta kompromisser. Samma sak med Folke som visserligen bara blir äldre och det är ju få som ändrar beteende till det bättre på ålderns höst. Samtidigt vill jag ju veta hur allt hänger ihop och förstå kopplingen mellan de två historierna.

Jag undrar också om det blev några reaktioner den nutida delen som delvis bygger på verkliga händelser gällande en kommun och budgivningsförfaranden.

Jag tyckte om Havskatten men den är inte alls lika bra som Mercurium. Men på grund av den historiska biten så hänger Ann Rosmans böcker kvar i minnet mycket längre än traditionella dussindeckare.

Uppläsare: Mirja Turestedt - som passar mycket bra till Ann Rosmans böcker.

Sophies historia av Jojo Moyes

Om två kvinnor, två liv, två tidsperioder och en tavla...

Handling: Frankrike, 1916. Sophie Lefevre driver tillsammans med sin syster familjens hotell i hemstaden medan deras män slåss vid fronten. När den nye tyske kommendanten får syn på Sophies porträtt målat av hennes make Edouard föds en farlig besatthet som kommer att tvinga Sophie till ett ödesdigert beslut.

London, 2006. Sophies porträtt hänger hemma hos Liv Halston. Ett slumpartat möte avslöjar målningens verkliga värde och dess turbulenta historia, och hotar att vända upp och ner på Livs tillvaro

Sophies historia har en speciell målning av just Sophie målad av hennes man som röd tråd. Historien om Sophie är den som tilltalar mig mest. Den beskriver Sophie och människorna i hemstaden och hur kriget påverkar dem på helt olika sätt. Hur hemska människor kan vara mot varandra och då inte bara fienden utan vänner och bekanta. Hur långt får man gå i att rädda sina nära och vad blir priset?

Delen om Liv Halston i London är mer som en vanlig kärlekshistoria och jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår mig på Liv helt som är huvudperson där. Den delen handlar mer om att hålla fast vid materiella saker när man är ensam kvar i sin sorg. Jag är nog lite för osentimental där men så har jag heller inte upplevt samma saker som hon heller.

Sophies historia skiljer sig mycket från hennes tidigare bok. Den enda likheten som jag kan se är att båda böckerna innehåller mycket allvar men samtidigt har de delar som är lite mer lättsamma.

Betyg 4 av 5.

Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe

En bok som jag är kluven till...

Handling: Vad är det du läser?« Det är frågan Will ställer till sin mamma, Mary Anne, när de sitter i väntrummet på cancermottagningen. Det är november 2007, kort efter att hon diagnosticerats med långt framskriden cancer.

Detta är den sanna historien om en son och hans mamma, och om den bokklubb som under hennes sista tid i livet för dem närmare varandra. I takt med att sjukdomen sprider sig läggs bok efter bok till läslistan, och i de personliga samtalen kring böckerna får Will och Mary Anne en möjlighet att återupptäcka sina liv och lära känna varandra på ett nytt sätt. I bokklubbens sfär är de inte längre den sjuka och den friska, utan en mamma och en son som tillsammans upptäcker nya världar.

Will Schwalbes bok är en hyllning till hans mor som verkar ha varit en mycket speciell och en sådan person som vågar kämpa för de som har det värst i världen. Jag blir glad av att läsa att det finns människor som har den orken och viljan att göra skillnad samtidigt som jag skäms över att jag inte gör mer i världen.

Boken är också väldigt amerikansk där en persons bra sidor hyllas och det finns inte mycket negativt i den. Det får mig att fundera om det verkligen var så bra. Eller ställs nackdelarna med en engagerad förälder mot hur mycket mer privilegierade hennes barn ändå är mot de som har det som svårast i världen. Jag hade nog uppskattat boken lite mer om jag fått lite mer av dessa tankar. Eller hur det känns att växa upp med en mamma som gör så mycket bra i världen. Vilka krav har man på sig själv som barn då?

Men nu handlar även boken om bokklubben som Will och hans mamma bildade och den biten ger mig inte alls så mycket som jag önskat. De har diskutera många böcker och jag blir mest frustrerad över att det som skrivs om dem inte ger mig särskilt mycket. Inte ens de böcker jag läst ger mig några större aha-upplevelser mer än att jag fascineras över Wills mammas tankar över Stieg Larssons bok Män som hatar kvinnor. Det känns som jag suttit bredvid dem och bara hört bråkdelar av en diskussion och det blir inte så givande alltid när jag inte ens vet vad det är för bok.

I slutändan var det inte boksamtalen som gav mig mest utan det var Will Schwalbes fina berättelse om hans mor som var mest givande. Helt tvärt emot vad jag hade trott från början.

Sankmark av Jhumpa Lahiri

En tankeväckande släkthistoria!

Handling: Bara femton månader skiljer i ålder mellan bröderna Subhash och Udayan. De är oskiljaktiga och förväxlas ofta med varandra i den förort till Calcutta där de växer upp. Men de är också varandras motsatser och deras framtid ser helt olika ut.

Det är 1960-tal. Udayan, som är karismatisk och impulsiv dras till Naxaliterörelsen, som slåss mot ojämlikheter och fattigdom. Han riskerar allt för det han tror på. Subhash, den plikttrogne, delar inte sin yngre brors politiska engagemang. Han lämnar hemmet för vetenskaplig forskning i en lugn kustort i Amerika. Men när Subhash får veta vad som hänt brodern återvänder han till Indien. Där hoppas han kunna samla ihop det som återstår av den splittrade familjen och att läka de sår Udayan har lämnat efter sig.

Den här boken är den första boken jag läser av Jhumpa Lahiri trots att jag har hennes novellsamling Främmande jord hemma. Jag tyckte mycket om första halvan av boken där brödernas uppväxt beskrivs och hur olika de är och hur det visar sig allt mer. Någonstans mitt i stannar den av och jag har svårare att greppa personerna även om boken sen flyter på igen. Antagligen beror det på att jag har svårare att förstå dem och i synnerhet Gauri utifrån mina egna preferenser.

Sankmark väcker många tankar hos mig eftersom den tar upp flera allvarliga ämnen som orättvisor, terrorism, föräldraskap, att utvandra till ett annat land för att nämna några. Just tankarna kring föräldraskap är de som jag funderar mest på i den här boken även om bilden av ett föränderligt Indien är starkt och det som riktigt höjer boken.

Det är svårt att skriva mer detaljerat eftersom jag då måste gå in på handlingen och det är bättre att inte veta om vad som kommer att hända.

Boken får av mig en stark fyra i betyg just för att den ger mig en komplex familjehistoria och för att den tar upp flera tunga ämnen som sen hänger kvar i mig.

Sista paret ut av Arne Dahl

Den sista boken om Opcop-gruppen?

Handling: Stämningen i Europa hårdnar. Maffian är starkare än någonsin, narkotikamarknaden mer avancerad och metoderna våldsammare - något som Paul Hjelm och hans kollegor brutalt har fått erfara. Men nu utmanas maffian på allvar, från oväntat håll. Någon är mäktigare, starkare. Någon som i lagens ständigt växande gråzoner kan nästla sig in på Wall Street och samtidigt ta över den växande marknaden för designerdroger. Samtidigt utsätts det lilla svenska bioteknikföretaget Bionovia AB för avancerat cyperspionage. Spåren leder hela vägen till Kina och till en omfattande nätavlyssning - men hur kommer det sig att de utsatta företagen alla arbetar med genetisk forskning? I en hårdnande värld, där maktens spelregler ständigt snävas in, finns det kanske bara en sak kvar att manipulera: människans eget dna.

Opcop-gruppen har samarbetat ett tag nu. Några medlemmar har ryckts ifrån dem, andra är ärrade för livet. I Stockholm håller Kerstin Holm och Sara Svenhagen fortfarande ställningarna: i Haag märks Paul Hjelm och Jorge Chavez. Övriga medlemmar rör sig runt världen: Kina, New York, Belgien. Och nog har de uträttat mycket, liv har räddats och ligor sprängts. Samtidigt är det några människor, organisationer, som ständigt gäckat Opcop och hela tiden legat steget före. Kommer de att visa sig igen?

Opcop-gruppen samlar sina styrkor. Det blir en kraftmätning för den stukade gruppen, och kampen mot brottslighet blir personlig - inte minst för Paul Hjelm själv.

Jag har efter att ha läst många av Arne Dahls böcker köpt konceptet att i princip allt går in i varandra. Och så länge jag inte hakar upp mig på det så är böckerna riktigt bra. De är rappa och tar upp aktuell världspolitik och brottslighet. Och genom att överge A-gruppen och istället satsa på Europol-enheten Opcop så kunde Arne Dahl vidga vyerna ännu mer än tidigare.

Det jag tidigare haft problem med bland Opcop-böckerna var att jag inte känner att karaktärerna särskilt sig så mycket. De är mest namn och i bästa fall nationalitet för mig. Men efter att ha lyssnat på hela serien gick det bra i den här sista boken. De var nu tillräckligt bekanta för att jag inte skulle störa mig.

I den här boken knyts mycket ihop och det blir ett avslut som fått ta sin tid och lämnar inte några större frågetecken efter sig mer än en stilla undran över om vad som blir nästa projekt. Kan det komma en fortsättning trots allt eller är Arne Dahl klar nu med sitt gamla och nya gäng?

En mycket oväntad gåva från Adlibris

När vi kom hem sent i fredags hade jag fått en avi med anvisning om ett paket från Adlibris som skulle hämtas ut. Jag blev mycket fundersam eftersom jag inte beställt något sen i maj och då fått allt jag skulle få.

Jag hämtade ut paketet och hittade där en Letto som var förskottsbetald och med ett annat kundnummer än mitt. Jag sökte i mailen men hittade inget om en Letto där.

Idag så ringde jag Adlibris och då visade det sig att de skänkt ett antal Lettos till utvalda "bästa kunder". Efter att ha granskat mailen igen upptäckte jag att jag faktiskt fått ett mail om detta. Men eftersom man så ofta får skräpmail där man vunnit både det ena och det andra - om man göra massa saker som står i det finstilta - så öppnade jag inte ens mailet.

Men nu fick jag i alla fall en Letto helt utan motkrav och med två böcker och tre noveller i. Tyvärr har jag redan läst böckerna. Annars har jag redan en e-bokläsare (Cybook Opus från 2011) men som jag inte är så nöjd med. Nu får jag testa Letton istället och se om det blir en förbättring.

Tack så mycket Adlibris!

Sommarläsning

Semestern närmar sig och jag har lånat fem böcker på biblioteket. Sankmark fick jag bara låna under 14 dagar så jag fick pausa boken jag höll på med. Resten får jag ha under hela sommaren. Dessutom står jag på kö för boken Kvinnan på övervåningen.



Jag använder också Storytel och där finns det många intressanta deckare i min önskelista (se nedan). Jag lyssnar mest på deckare eftersom jag är rädd att jag skulle tappa koncentrationen annars. För stunden lyssnar jag på Arne Dahls sista bok om Opcop-gruppen. Det här innebär tyvärr att alla mina hyllvärmare blir lidande men det är sånt man får ta.

I maktens skugga av Viveca Sten

Klassisk skön sommardeckare!

Handling: Det har gått nästan tjugo år sedan Thomas Andreasson började som polis och han känner sig alltmer ansatt av tvivel - orkar han fortsätta i polisyrket? Hans bästa vän Nora Linde, som nu arbetar på Ekobrottsmyndigheten, har semester på Sandhamn tillsammans med sambon Jonas och deras fyraåriga dotter Julia. Men sommaridyllen störs av den nya sommargästen Carsten Jonsson, en riskkapitalist som gett sig in i vidlyftiga affärer i Ryssland. Jonsson har köpt den långa fina stranden på öns södra sida och det lyxiga hus som han låtit uppföra retar gallfeber på öborna.

Märkliga olyckor har inträffat under byggets gång. Är det rena tillfälligheter eller handlar det om sabotage? När Carsten Jonsson bjuder in till invigningsfest slutar det med en katastrof. Har händelserna att göra med husbygget eller finns det någon annan orsak? Vem kan man lita på när man har gjort sig till ovän med alla?

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Viveca Stens böcker utspelar sig ofta på sommaren och ger därför en viss sommarkänsla. De är lättlyssnade med Katarina Ewerlöf som uppläsare och jag prioriterade ofta min ljudbok framför min "vanliga" ju längre in i boken jag kom.

Viveca Stens styrka är fortfarande relationen mellan människorna mer än själva deckargåtan. Fast här kom Thomas och Noras relationer lite i skymundan eftersom det inte var samma problem i duons respektive familjer som tidigare. Båda lever i trygga relationer och här har det dessutom gått flera år sen förra boken. Istället finns fokus på relationerna i Carsten Jonssons familj. Det fanns stunder då jag störde mig på Thomas tröghet kring utredningen även om det fanns en förklaring där. Men det kanske egentligen speglar verkligheten. Man är lite bortskämd med alla superpoliser och detektiver så i slutändan stör man sig på fel saker.

En röd tråd som annars märktes av i boken var om att jobba privat och tjäna mer pengar kontra att jobba för staten eller liknande och mer fylla en viktig funktion för samhället.

Sammanfattningsvis så är det här en lättläst deckare med lite av varje i sig.

Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen

Otroligt spännande!

Handling: Hon lämnade dörren på glänt och steg - fortfarande med en obestämd känsla av obehag och en påtaglig känsla av övergivenhet - över kanten och satte fötterna i det varma vattnet. Hon satte sig på huk, grep tag om kanterna och gled sedan försiktigt ner i badkaret för att låta huden vänja sig vid den höga temperaturen. Drog ett djupt andetag och slöt ögonen en stund medan smärtan vek undan.

När hon slog upp dem igen var det för att det klickade i låset.

Mellan henne och den stängda dörren stod plötsligt en äldre version av henne själv. Den svartklädda kvinnan med det långa grå håret tog ett steg i hennes riktning. Nu började tankarna klarna.

Hon skulle dö.

Ingen i kriminalkommissarie Conny Sjöbergs team har en aning om vad som väntar dem. Petra Westman njuter av islossning på fler än ett plan och ser en ny vår i annalkande. Jamal Hamad ligger i sjuksängen och hoppas och tror att mardrömmen äntligen är över. Det är den inte - den har knappt hunnit börja. Och några mördade katter är bara början på en spiral av oförutsedda händelser med ond bråd död som minsta gemensamma nämnare. Blod. Och vatten.

Uppläsare: Stefan Sauk

Hur summerar man en actionläsning eller snarare lyssning. Där boken hela tiden är väldigt spännande och man bara kör på? Och vad jag än tycker om boken så är den väldigt spännande och svår att släppa.

Det är alltid trevligt att återse Carin Gerhardsens poliser. Det är en hel del brott men också en hel del kring deras familjer på en för mig lagom nivå. Det jag inte är lika road av är när huvudpersonerna allt för ofta blir personligt indragna. Det blir lite för mycket för mig. I den här boken fanns det även något som ofta finns i Arne Dahls böcker och som jag heller inte är lika nöjd med. Det blir lite för otrovärdigt till slut. Jag försöker att inte skriva allt för detaljerat eftersom jag inte vill ge spoilers.

Men som helhet tycker jag ändå om boken och ännu mer om serien och jag kommer att läsa nästa bok.

Stefan Sauk är en bra och trygg uppläsare som jag gärna lyssnar på igen.

Fördelarna med en kollaps av Jonathan Tropper

Bra men inte hans bästa!

Handling: När Silver får en stroke förutsätter alla att han ska opereras. Men Silver vill inte. Samtidigt som hans dotter blir gravid och exfrun ställer in sitt bröllop, börjar Silvers hjärna förändras. Ur hans mun kommer allt som han aldrig tänkt säga högt.

Min favorit av Jonathan Troppers böcker är Boken om Joe och Konsten att tala med en änkling kommer strax efter.

Jag upplevde det som att en grupp föredrog Sju jävligt långa dagar medan en annan grupp föredrog Konsten att tala med en änkling. Sen kom Boken om Joe som de flesta föll för. Fördelarna med en kollaps har fått mer ljumma omdömen så jag var beredd på att den här inte skulle vara lika bra. Och jag håller med, den här fångade mig inte som mina två favoriter.

Kanske är det så att jag inte riktigt fångas av Silver och förstår hans oförmåga att ordna upp sitt liv även om jag får många bra förklaringar.

Trots det är boken trevlig, humoristisk och lättläst och passar bra om man vill ha något lättsmällt och med ett lite mer manligt perspektiv i kategorin Feel good.