söndag 10 januari 2010

Det nakna hjärtat av Lisa Tucker

Jag trodde verkligen att jag skulle gilla Lisa Tuckers bok Det nakna hjärtat men det blev inte riktigt så.

Handling: Hur upplever man världen om man möter den först som vuxen? Hur hanterar man familjehemligheten om den alltid varit förbjuden, och kärleken om den kommer när man minst väntar den? Lisa Tuckers nya roman handlar om en omvälvande resa mot nya sanningar.

För nitton år sedan försvann en välkänd amerikansk man från Los Angeles med sina två barn, Dorothea och Jimmy. Han tog dem med till ett bergigt och bortglömt hörn av New Mexico, där de fick växa upp i det närmaste totalt avskärmade från omvärlden. Han ville att de skulle leva sina liv i en utopisk fristad, bortom det moderna samhället.

Barnen växte upp med romaner, uppslagsverk och musik från förr, men utan tv, datorer, radio eller tidningar. Dorothea hinner bli 23 år innan hon lämnar det enda liv hon känner. Då ger hon sig iväg för att leta efter brodern, som plötsligt lämnat hemmet för att finna ett nytt liv i St Louis. Fadern har blivit svårt sjuk och hon vill att Jimmy ska komma hem innan fadern dör.

Som från en helt annan värld iklädd 50-talskläder och utan nutida referenser ska hon för första gången möta sin omvärld. Sökandet efter Jimmy blir en odyssé fylld av upptäckter, som så småningom leder henne fram till sanningen om familjens förflutna och till den fasansfulla händelse som kom att förändra hennes fars liv för alltid. Men sökandet leder också till en ny början.

Den hade potential men jag tror att den ville för mycket. Man får en rejäl förklaring varför fadern gjorde som han gjorde och den delen är ok men inte mer än så. Det som jag tyckte var det intressanta var nutidshistorien och den delen var för kort - både i textmängd samt i utspelad tid. Den nutida kärlekshistorien var nästan lite harlequinaktig.

Om man sen väljer att göra historien på det sättet, att barnen får växa upp isolerade och på 50-talsvis (utan tv, moderna böcker, dator mm) så känns det som man borde gå djupare in på hur skillnaden är att leva idag. Här berörs det lite ytligt när Dorothea anländer till St. Louis. Så delarna som jag såg fram emot var bara en liten del av boken medan dåtidsberättelsen gjort boken tillräckligt rimlig för att man ska acceptera faderns beslut (trots att man inte höll med honom alls).

1 kommentar:

  1. Jag tyckte om den, men hade egentligen inga förväntningar. Lite ytlig kärlekshistoria, men i övrigt gillade jag den.

    SvaraRadera