Allt det vackra är inte förstört av Danielle Younge-Ullman

En av årets höjdpunkter!

Handling: Som barn reste Ingrid över hela Europa tillsammans med sin mamma, operasångerskan Margot-Sophia. Men när den talangfulla sångerskan förstör sina stämband får karriären ett abrupt slut. I ett försök att gå vidare flyttar Ingrid och hennes mamma hem till Kanada igen, och skapar sig ett vanligt, normalt liv. Men minnet av det som gått förlorat är smärtsamt närvarande och Ingrid saknar musiken så att hon går sönder. Hon lovar sin mamma att hon ska delta i ett överlevnadsläger ute i Kanadas vildmark, för att bevisa att hon är mogen nog att på egen hand flytta till London för att plugga musik. Men allt är inte som det verkar och Ingrid måste räkna ut varför hon egentligen är på lägret, och den egentliga orsaken till att musiken försvann ur deras liv.

Vi får följa Ingrid som växer upp med sin mamma. Det finns inga andra släktingar och Ingrid får följa med runt i Europa där mamman sjunger i olika operor. Men när mammans stämband förstörs flyttar de hem till Kanada och mamman som redan innan varit lite instabil sjunker ner i en djup depression som tar tid att komma ur. Och musiken finns inte längre för henne. Den står bara för allt hon förlorat.

Boken växlar som så många andra böcker mellan nutid och dåtid. I nutidsdelen är Ingrid runt sjutton år och har åkt på ett överlevnadsläger som utmanar henne mer än vad hon någonsin trott varit möjligt. Hennes mamma vill att hon testar på lägret för att se om hon är mogen nog att flytta till London för att studera där. I tillbakablickarna får vi följa Ingrids liv med lite inhopp då och du under hennes uppväxt.

Ingrid är en person som är omöjlig att inte tycka om. Vi får se hennes utsatthet där hon växer upp med bara sin mamma som enda släkting. Och där mamman inte är särskilt stabil och i synnerhet inte efter att hennes stämband inte längre fungerar för operan. Väl på lägret möten hon andra ungdomar som också haft problematiska uppväxter och som brottas med helt olika problem. Och dessutom uppstår nya problem som de i gruppen förväntas lösa tillsammans medan de vandrar.

Ett stort plus med boken är att den trots de tunga delarna så finns det en skön humor. Ingrid börjar skriva dagbok på vandringen i form av brev till sin mamma och sarkasmen är så skön att läsa när hon beskriver dagens händelser. Ett tag trodde jag att det var en brevroman men så var det inte. Det är någon sida här och var som ibland summerar dagen. 

Det här är en bok som fick mig både att fnissa och fälla lite tårar. Det är en bok som får mig att känna mig lyckligt lottad över min uppväxt och en påminnelse om hur olika en uppväxt kan se ut. Det är också en bok som inger hopp trots tunga stunder. 

Betyg 5 av 5!