Handling: När Aisling Conroys pojkvän Jack hittas i floden Corribs mörka, kalla
vatten får hon veta av polisen att det rör sig om självmord. I ett
försök att glömma begraver sig Aisling i arbete. Men så återvänder Jacks
syster Maude till Irland - efter många år utomlands - och är fast
besluten att bevisa att Jack blivit mördad.
Samtidigt har
kommissarie Cormac Reilly, som nyligen omplacerats från insatsstyrkan i
Dublin, fått i uppgift att gräva i ett tjugo år gammalt fall, som
förföljt honom under åren: när Jack bara var en liten pojke dog hans och
Maudes mor. Dödsfallet rubricerades som en oavsiktlig överdos. Nu
utreds fallet på nytt, som ett möjligt mord.
Andra kommissarier på
stationen kopplar Jacks död till moderns, och Maude framstår alltmer som
huvudmisstänkt. Men Cormacs instinkt säger honom att allt inte är som
det verkar...
Den här boken fick jag i present förra året och det är den första delen i serien om Cormac Reilly. När jag läser den får jag nästan känslan av att det finns tidigare böcker eftersom det kommer antydningar om saker som hänt tidigare. Men det är den första boken och istället har det kommit senare böcker som verkar utspela sig före det här - och böcker som utspelar sig efter den här. Men när jag skriver det här verkar än så länge bara den här vara översatt.
Vi får huvudsakligen följa tre personer - Aisling vars sambo Jack hittas död, Cormac som nyligen flyttat tillbaka till Galway från Dublin för att kunna var med sin sambo samt Maude, Jacks syster, som nyligen kommit tillbaka till Irland och nu inte tror att Jacks död var ett självmord som polisen påstår.
Cormac har det inte helt lätt att komma in bland kollegorna på stationen så hans jobb påverkas en del av det. Han får order om att kolla upp ett gammalt fall som handlar om när Jacks och Maudes mamma dog för många år sen. Finns det någon koppling till dödsfallen? Men varför ska han bara fokusera på det gamla fallet?
Dödens flod är ingen bok som förgyller Irland. Snarare tvärt om. Den nämner också saker som sker med hjälp av kristendomen och abortfrågan. Boken är också oerhört spännande så jag får pausa titt som tätt för att det blir lite för obehagligt för mig. Men så vill jag ju veta hur det går och så fortsätter jag. Jag känner verkligen med flera karaktärer och det gör mig nog lite extra berörd. Och sorgsen över hur det kan se ut.
Betyget blir 4-.
Jag fick också känslan att det fanns böcker innan denna, man började liksom mitt i. Tyckte i alla fall att den var väldigt bra, men det verkar ju inte som att fler översätts. Då borde de ju redan ha kommit.
SvaraRaderaJa, man tycker det. Jag var in på Modernistas hemsida och där har de lagt upp även en av de engelska av henne. I bästa fall är det en förberedelse för fler. Men det känns inte allt säkert.
RaderaHar hört så mycket bra om den här, är verkligen sugen på att läsa den någon gång :)
SvaraRaderaJag hoppas att det blir av någon gång :). Men det är svårt när det är så många böcker man vill läsa.
Radera