Handling: Under pandemins andra vår sitter en äldre äldre konstnär och brevväxlar
med en sportjournalist som närmar sig medelåldern. Carl Johan De Geer
befinner sig på Södermalm och blickar ut över Slussen bygget; Johanna
Frändén har utegångsförbud i Paris. Deras yviga samtal spänner över
generationer och geografi, från samhälls-aktualiteter till det
personliga. Fotboll och litteratur, feminism och Oscar Wilde.
Vad
tänkte Carl Johan om Vita havet under sin tid som elev på Konstfack på
1960-talet? Och hur ser Johannas liv som Hemingway-kvinna egentligen ut?
Johanna Frändén och Carl Johan De Geer lärde känna varandra under inspelningen av På spåret då de parades ihop och de har hållit kontakten sen dess. I den här boken får vi ta del av deras brevväxling (eller mailväxling?) under pandemin där Carl Johan De Geer bor i Stockholm och Johanna Frändén i Paris.
Det blir rätt många diskussioner och om många olika ämnen och det mesta är förvånansvärt intressant. Det som är mest återkommande är fotbollsdiskussioner. Jag är egentligen inte så väldigt intresserad av det men eftersom min son verkligen är intresserad så försöker jag ha lite koll där och kan därför hänga med rätt bra i deras diskussioner.
Annars tycker jag att det är intressant med dels deras reflektioner om nuet och i synnerhet livet under pandemin men även om deras livserfarenheter av olika slag. Carl Johan De Geer är här i 80-årsåldern och Johanna Frändén knappt hälften så gammal.
Att lyssna på den här boken är ungefär som att sitta vid ett middagsbord med bra berättare. Mycket för att det är de själva som läser upp sina brev med sina funderingar och även svaren på den andres frågor. Den gör mig också lite sugen på att läsa Carl Johan De Geers biografi - Jakten mot nollpunkten som kom ut 2008 och som nu verkar vara på gång att ges ut igen i september. Eftersom jag verkligen tyckte om hans röst så hoppas jag att han även får läsa in den i så fall.
Betyg 4- av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar