Handling: Vera är modern som väljer att leva som blind. Erlene, hennes dotter, vägrar sedan länge att tala. Edward, fadern, har tagit sin tillflykt i ett avlägset land. Bortom dessa karaktärer arbetar ett medvetande som för länge sedan sprängt alla broar till de hemvana, införstådda tolkningarna av världen. För att i stället gestalta en egen, färgstark om än plågad verklighet.
Jag har länge velat läsa något av Janet Frame och när jag såg den här boken på bokrean i våras kändes den lämplig eftersom den inte var så lång (187 sidor). Men jag har nog läst böcker på mer än 500 sidor snabbare än den här.
Vi får följa Vera, Edward och Erlene. Och det är tydligt att ingen av dem lever ett vanlig liv. Vera sitter och skriver brev men lever som en blind. Erlene, Veras och Edwards dotter har slutat prata och sitter rädd på sitt rum. Edward bor i ett annat land och utforskar släkten Strang.
Texten är väldigt poetisk och beskrivande och kräver verkligen koncentration. Och det var det jag menade med att betydligt tjockare böcker kan gå snabbare att läsa. Och med en här boken utmanar jag verkligen mig själv eftersom jag har svårt för texter där det är svårt att veta vad som är sant eller ej. Och hela den här boken visade sig vara en sån. Så handlingen är verkligen inte jag medan vissa textrader jag läser är sådana som jag egentligen skulle vilja skriva av just för att de känns så rätt.
Sen måste jag erkänna att när jag läst hela boken så skulle jag (nästan) vilja läsa om boken och se om jag skulle uppfatta den annorlunda när jag vet mer än vad jag gjorde i början. Men egentligen tror jag inte det. Den här boken handlar mer om språk och text och inte att det är en glasklar handling med tydliga vanliga personer.
Betyget blir 3 av 5 även om jag kan förstå dem som sätter ett mycket högre betyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar